Äntligen?

Letar i min bokhylla, men min enda Vargas Llosa-bok, Den stygga flickans rackartyg, verkar ha försvunnit i någon av de årliga utrensningarna. En fingervisning om att jag kanske inte var superentusiastisk. Så här skrev jag i min recension för några år sedan:

”Den stygga flickans rackartyg” har karaktär av avkopplande mellanspel i författarskapet, en andningspaus mellan kraftproven, skriven för ros skull och med glimten i ögat. 

Historien tar sin början i femtiotalets Miraflores, en villaförort till Lima. Femtonårige Ricardo faller pladask för den spotska chilenskan Lily, en lika gåtfull som kokett skönhet som dansar mambo som en virvelvind, drar fräcka vitsar och vägrar kila stadigt. Lika hastigt som hon kliver in i hans liv försvinner hon ut ur det, men slumpen kommer att åter föra dem samman.

Storyn lider av viss upprepning och nog händer det att författaren halkar på schablonerna, men han berättar lättsamt elegant och medryckande och lyckas göra solochvårkvinnan till en människa av kött och blod, trots att hon betraktas helt ur tillbedjarens perspektiv.

Nå, Nobelpriset kan ju bli en anledning till att ge honom en ny chans.

Ann