tisdag 25 juni 2013

Bulgarien blues

Året innan kommunismens fall tillbringade jag ett par semesterveckor med mina föräldrar vid en bulgarisk badort. Jag återvände hem några kilo magrare, men med ett desto större förråd av komiska anekdoter.
Det där skämtet till samhälle som gav mig en minnesvärd magsjuka växte Kapka Kassabova upp i – och lämnade så snart det fanns en möjlighet.
Det är med anekdoternas och galghumorns hjälp hon tar itu med sin barndom i den självbiografiska boken Gata utan namn.

Här finns min recension av Gata utan namn.

Ann

fredag 21 juni 2013

tisdag 18 juni 2013

I sällskap med Torgny Lindgren

Lindgren är en munter pessimist, med en närmast kokett anspråkslöshet: som författare känner han sig ständigt som en nybörjare, påstår han, och går fortfarande och väntar på att bli refuserad. Å ena sidan anser han att Sven Lidmans sista ord på dödsbädden är makalöst bra som summering av ett liv: ”fiasko, fiasko”. Å den andra berättar han om sin begåvning för eufori och hur hans livskänsla präglats av att han som barn var dödsdömd men oväntat blev frisk från tuberkulosen: ”Allting fyller mig med häpnad.”

Kaj Schueler har samtalat med Torgny Lindgren under fem års tid. Här skriver jag om hans intervjubok.

Ann 

söndag 16 juni 2013

Vågbrus

Utsikten är en stark konkurrent till konsten på Umeås nya bildmuseum. När solen glittrar i älven kan det vara svårt att vända ryggen åt panoramafönstren för att träda in i de mörklagda utställningssalarna. Men väl inne på det första våningsplanet av tre ägnade åt Agnès Varda är ändå det första man hör ljudet av vatten som slår mot en strand – som en förstärkning av de små älvsvågorna utanför.

Här skriver jag om Agnès Varda.

Ann


onsdag 12 juni 2013

Poet av skuggverk

Wright har påstått att hennes dikter egentligen är romaner, och det är möjligtvis sant såtillvida att berättandet står i centrum i hennes poesi. Inte bara i de tidiga dikterna med sina southern gothic-vibbar och filmiska kvalitéer, likt melankoliska road movies i mättade färger, utan också när hon experimenterar med formen, fragmentiserar skeendet, staplar påståenden katalogiskt och sniffar på language-poesin.
Dikterna är tätt packade med iakttagelser och sätter tingen i stark belysning. Dikten ”Stoft” från 1991 är ett slags deklaration:
jag var poet
av skuggverk och städer med tunna
telefonkataloger, av igenbommade
djurparker längs vägen. Poet av gårdsägg och
sliperier,
jobb på vapenfabriken och Maybellines
anläggning vid fängelsevägen.

Här skriver jag om antologin med CD Wrights poesi, översatt av Niclas Nilsson.

Ann

tisdag 11 juni 2013

En pessimistisk tolkning


Gustav Dore: Leviathan  
Så har det fria landet i väster avslöjats med ett personövervakningssystem som får gamla DDR att framstå som oförargliga amatörer, och maktskiftet från Bush till Obama att snarare än en politisk vändpunkt likna en stafettväxling i ett lopp där det allsmäktiga imperiet hägrar vid målsnöret. Alla retoriska tal bara luft och vind? Ja, att Obama förrått de principer han valdes för är den optimistiska tolkningen. Den pessimistiska är att demokratiska val är fenomen som äger rum på politikens ytplan, att de visserligen är nödvändiga för att legitimera makten men mer sällan påverkar dess djupare strömmar. Hemliga domstolar som tillämpar hemliga lagar. Man behöver knappast vara särskilt konspirationsteoretiskt lagd för att misstänka att det är Leviathan som regerar.
Johan

Varde Inger Christensen

Gryning

Dagen som räfflas
av vinden en morgon
ugglornas fjädrar
på ett ljusare sätt
sinnet som skiftar
förminskas
något försvann
Här recenserar jag Inger Christensens debut Ljus, i ny översättning av Marie Silkeberg.

Ann

söndag 9 juni 2013

Sommarljus

Volodymyr Orlovsky, Pond, Summer Evening, ca 1895

lördag 8 juni 2013

Bakom Blondie

”Jag tänker fokusera på det jag tycker är dåligt i filmen”, inleder Jesper Ganslandt kommentarspåret till sin senaste film "Blondie". I ett samtal med författaren Kristofer Flensmarck berättar han självkritiskt om hur ambitioner och visioner krockar med budgetens begränsande verklighet och hur en rolig inspelning blir till en bristfällig film.
För den som älskar den sortens extramaterial och inte kan bli mätt på utredningar om vad det var som gick fel – och möjligtvis lite rätt också – har Flensmarck skrivit ett 565 sidor långt kommentarspår i text, "bakomboken" Blondieland. En litterär dokumentär som följer inspelningen dag för dag, ja snudd på minut för minut.

Här skriver jag om Blondieland.

Ann

torsdag 6 juni 2013

I kärlekens namn

Mord är en vardagsvara – vi konsumerar uppfinningsrika avlivningsmetoder, galna banemän och stympade lik som lösviktsgodis. Det krävs betydligt mer –åtminstone i fiktionen – än att en man huggs ner på gatan för att vi ska höja på ögonbrynen.
”Ja, ett mord. Inte mer.” Så lyder den cyniska refrängen i den spanske författaren Javier Marías roman Förälskelser, ett citat hämtat från ”De tre musketörerna” som bidrar till berättelsens ödesmättade grundton.

Här recenserar jag Förälskelser.

Ann

tisdag 4 juni 2013

De globala migrationsströmmarnas skeppsbrutna

Vad en människa anses värd bortom högtidstalen kan man bilda sig en uppfattning om. Hur stora resurser läggs till exempel ner på att hitta henne om hon försvinner? Inga alls, kan svaret bli, om den försvunne är ett ensamkommande flyktingbarn.
Faktum är att hundratals barn och ungdomar försvinner från transitboenden och familjehem varje år. Var de blir av? Ja, vissa sticker förstås frivilligt. Andra kan misstänkas ha utsatts för trafficking av något slag. Man vet ofta inte. Spaningsuppslag saknas. 
I reportageboken De förlorade barnen tar journalisterna Jens Mikkelsen och Katia Wagner upp frågan. Nu handlar deras reportage inte enbart om unga flyktingar som kommit bort rent fysiskt. Många är förlorade också på ett annat plan. De som snurrar runt mellan flyktingförläggningen, barn och- ungdomspsyket och förvaret i det roulettspel som kallas asylprocess.

Läs resten av min recension här.

Johan  

måndag 3 juni 2013

Rapporter från den mänskliga degenerationen

Anonyma telefonsamtal, hotfulla brev, handklottrade hakkors. Hatet mot kvinnliga kulturarbetare är ingenting nytt. Efter romansviten om fröknarna von Pahlen överöstes Agnes von Krusenstjerna av hätska reaktioner. ”Vi tillåta ej att Ni förgiftar luften i vårt gamla Sverige”, heter det i ett brev undertecknat Svenska Medborgare: ”Med dessa ord uttalar nordisk ungdom sin förbannelse över er snusklitteratur. Hell det rena, sunda Sverige!”
Här skriver jag om Anna Williams nyutkomna biografi om Krusenstjerna.

Ann