Missa inte!

Ett nytt litterärt sällskap
Söndagen den 11 mars 2012 startar vi ett nytt litterärt sällskap som får namnet Det unga Skåne.
Sällskapet avser att lyfta fram och belysa verk av fyra författare - alla unga under Det moderna genombrottet i Norden - nämligen Victoria Benedictsson, Ola Hansson, Stella Kleve och Axel Lundegård.

Vi vill också engagera dagens unga skånska författare med uppläsningar, möten och föreläsningar.

Vårt första konstituerande möte äger rum söndagen den 11 mars kl 14.00 på Kulturens restaurang
i Lund.
Kom och var med och diskutera uppläggning och möjligheter!

Framgångssaga

”Det går bra för din bok. Ja, det är väl inte så jättemånga som säljs, men det är många som tar upp och tittar på boken.”

(Men hej, det är första gången jag ser boken till försäljning och det känns ganska speciellt. Som att den faktiskt finns. Glömmer det lätt.)

Ann

Gick i sensommaren ut

Min bok har fått litteraturstöd! Det innebär att jag får något litet betalt och att den köps in av en massa bibliotek. Det var tvunget att firas, så vi kramade musten ur sensommaren och den kanske allra sista värmen med strandpicnic och rosa bubbel. Därefter kom åskan - det kändes som ett farväl till sommaren.

Ann

Landsväg 101

Väg 101 ger kanske inte några litterära vibrationer. Särskilt inte om man en halvmulen sommardag kör en hyrbil modell miniatyr med priset klistrat över hela karossen, som ytterst långsamt och motvilligt accelerar upp till 80 när man trycker gaspedalen i botten. Passerar man en butik kan man ge sig sjutton på att den heter "Trulssons". 101, det är landsvägen i "Söder om landsvägen", det platta Skåne i kubik, Edvard Perssons Skåne.

Men vägen slingrar sig genom mark genomdränkt av sekelskiftets litteraturhistoria. Här föddes två av Sveriges största 1800-talsförfattare på ett avstånd av bara några minuter - i alla fall om man åker 80 km i timmen i ett modernt fordon. I den lilla orten Domme mellan Malmö och Ystad såg Victoria Benedictsson dagens ljus, i Hönsinge, en by delad av landsvägen, växte Ola Hansson upp och här står en minnessten intill en gårdslänga som bär skylten Rustgården.
Denna stillsamma sommardag känns de omgivande slätterna mer prosaiska än poetiska, närmare Benedictssons Pengar än Hanssons dimomhöljda och regntunga dikter. Men Hansson skrev också somriga saker:

Himlen är blå
med vita skyar.
Solglänsta stå
slättens byar.
under en rensande
sommarvind glänsande
böljor på mörkgröna
kornfält gå.

Nyss jag gått
i loge och lada.
Minnen jag fått
både sorgsna och glada.
Fjärilslätt lekande,
sommarvarmt smekande,
runt kring i vrårna
de blyga stått.

Sinnet blev vekt
i lummig dunge,
där fordom jag lekt,
barfotad unge.
Bak almstammen mysande
barnmunnar, lysande
barnögon såg jag
med hjärtat vekt.

Ur Hembygdsvisor, i Notturno (1885)

Ann

PS. När vi ändå är ute och tassar i sekelskiftestrakter:
Här är en som har läst min bok.
Här är en som håller på att läsa.

Länkfrossa

Nu lämnar jag all klädsam blygsamhet därhän och frossar i länkar. Vad ska man ha en blogg till om inte för att skryta lite?

Hon var skandalomsusad rebell och bästsäljande författare - ändå var skånska Mathilda Malling länge bortglömd. I en nyskriven biografi återupptäcker nu Ann Lingebrandt ett av 1800-talets mest spännande författarskap.

Intervju av Therese Johansson i Skånska Dagbladet. Läs hela artikeln här.

Ann Lingebrandt porträtterar Stella Kleve så strålande och penetrerar dekadensen med dess blandning av naturalism, symbolism och romantik, dess förkonstling, melankoli och dyrkan av död i skönhet. Lingebrandt pekar på den räcka av dagdrivande unga män som lider och vänder ut och in på sina själar i 1800-talets litteratur och på hur de är besläktade med Hamlet, Don Quijote och Den unge Werther. Och så plötsligt dyker det upp en kvinnlig dandy, nämligen Stella Kleves Berta Funcke, huvudperson i hennes första skandalomsusade dekadensroman. Undra på att samtiden fick stora skälvan.

Recension av Inger Dahlman i Norrköpings Tidningar. Läs här.

Matilda Malling såg inte tillbaka med tillfredsställelse på sin Stella Kleve period. Och visst kan Stella Kleve framstå som både naiv och lysten på provokation, med en överspänd önskan att uppfostra sin samtid enligt de egna litterära idealen, men om det nu var en ungdomssynd så var det en exceptionell sådan. Ann Lingebrandt har åstadkommit en rapp och välskriven biografi över Stella Kleve och det var med både nöje och stor behållning jag läste. Och mitt intresse för Stella Kleves författarskap är väckt, framförallt för debutromanen

Petra Rhodin bloggar om boken här.

Att låta en kvinna som huvudperson framföra denna dandyism och låta den utspela sig i dåtidens nutid och porträttera något som patriarkatet fruktade - en kvinna med en mans blick, jämställd på männens villkor, utan att vara vampyr - något som dåtidens kritiker blev mycket upprörda över, som om att dikta om kyssar är värre än någonting annat och det är dessutom något i Lingebrandts sinnliga och alltigenom närvarande och flödande språk, en underliggande, outtalad spets - inte virkad utan knuten av järnhand - som ger texten dess angelägenhet

Recension av Freke Räihä i Kulturen, här.


Ann

Första recensionen!

Hennes välskrivna bok om Stella Kleve blir därigenom ett porträtt som inte bara ger kunskap om ett nästan bortglömt författarskap utan också väcker nyfikenhet på ett livsöde. Mathilda Kruse tog studenten och var en av de allra första kvinnorna som läste vid universitet i Sverige, i Lund. Hon vågade göra skandal som ung författare, som gift och senare fattig änka gjorde hon något helt annat av sin talang, debuten förgjorde henne, herrgårdsromanerna försörjde henne.

Mathilda Mallings sena karriär har både lagt en skugga över och stått i skuggan av Stella Kleves djärva insats, men Ann Lingebrandt visar att den unga kvinnans frimod och den mogna kvinnans praktiska självmedvetenhet är två sidor av samma personlighet.

Ingrid Elam skriver idag om min bok i Helsingborgs Dagblad! Här kan man läsa hela recensionen.

Ann

Intervju

(Fast fotot från Rungsted havn är taget av Teresia Palander)

Den är här! Här är den!

För första gången har jag hållit en bok av mig själv i mina händer. En champagneberusande känsla (i alla fall i kombination med några glas champagne.)

Ann

Den som väntar...

Fysiskt existerar för tillfället min biografi om Stella Kleve som en bunt papper, i vilken jag sitter och petar med komman. Men för den otålige finns redan möjligheten att kasta sig på bevaka-knappen och försäkra sig om ett exemplar innan upplagan blir slutsåld! Här, här och här är några försäljningsställen av den förhoppningsvis snart färdiga boken.

Ann

Högtidligt tillkännagivande

"Nu är det bekräftat", står det att läsa på Litterära profilers hemsida. För alla som har spekulerat: i vår publiceras min biografi om Stella Kleve. Ska bara skriva klart den först... Och jag är faktiskt inne på sista varvet, putsar kommatecken och byter ut preposititioner. Sedan ser jag fram emot att kliva ut i världen igen.

Ann

Gråbrun väta

En regnstormig och gråblåsig dag i Den sorte diamant, som gjord för att drömma sig bort till en läsesalong i Berlin:

I Centralhotellets läsesalong. På de breda hörnsofforna, i de låga, djupa sammetsemmorna och gungstolarne njuta herrarne sin siesta - benen långt framsträckta på golfvet, de enorma tidningarne på sina polerade stänger utbredda som fanor framför sig, genomögna de långsamt och intresselöst "Times" fintryckta spalter eller fördjupa sig i de pikanta historietterna i "Gil Blas".

Cigarrettröken försvinner långsamt i ljusblå ringlar uppemot det mörka taket, under det den genomtränger luften i det stora rummet med en lätt, knapt märkbar parfym. Utifrån matsalen och från de långa, övferbygda verandorna ljuder dämpadt sorl af prat och skratt, skrammel af tallrikar och silfver. Af och till bakom de tunga, mörkblå portiererna skymtar man en kypare, som på ett eget stillsamt och diskret sätt, snabt glider förbi öfver det glatta parkettgolfvet.

Derute regnar det. Ett trist, grått regn, som stilla och regelbundet smattrar mot vinterträdgårdens glastak och småningom breder ett lager af smutsig, gråbrun väta öfver Friedrichstrasses ljusa asfaltsgolf.

Den unga damen trycker sig med en lindrig rysning djupare in i sin låga, stoppade gungstol och gungar långsamt fram och tillbaka. Hon bläddrar tanklöst och frånvarande i den illustrerade tidskriften på sitt knä - böjer hufvudet starkt tillbaka öfver stolens ryggstöd och tittar rakt upp på jättekronan i taket, under det hon biter sig i läppen och småler för sig sjelf.

Ur Ensam av Stella Kleve.

Ann

Att dikta om kyssar är värre än någonting annat

Tack för ert bref! Det höll på att väcka skandal i Tjörnarp, derigenom att jag i ventsalen läste åtskilliga strofer af det högt för min syster - vi väntade neml. på tåget då jag fick det och hade gränslöst tråkigt - och icke förr än senare upptäckte att traktens privilegierade sladdermamsell och min speciella fiende stod på lur ute på perrongen. Jag väntar att höra det citeradt i sällskapskretsarna på orten. Redan att skrifva till en herre är mycket verdächtig [suspekt], men att skrifva till en herre, som i sina bref talar om att han kysst en prestdotter - det är minst sagdt moraliskt upprörande! Att saken är osanning förbättrar den icke en smula - att dikta om kyssar är värre än någonting annat (se kritikerna öfver "Berta Funcke"!) det häntyder på en oren fantasi.

Stella Kleve till Axel Lundegård 24/6 1886

Arbetsrapport

Ann

Konsten är en hopplös kärlek

Lund är en stad som klär i dimma. Visserligen sken solen idag - men när man sitter i en källarsal och bläddrar i gamla tidningar och brev känns det på något sätt alltid som om dimmigt väder råder.

Dagens citat:

"...detta att jaga efter sinnesrörelser och nya idéer, nya och egendomliga intryck - att liksom på alla sätt behöfva göda på sin intelligens och att skärpa sin iakttagelseförmåga till det yttersta, och så ändå aldrig nå hvad man vill nå - det kan också göra en trist ibland. Och när så den tanken kommer till, att man kanske icke gör någon nytta med sitt arbete, utom tvärtom skada - så - - Konsten är en hopplös kärlek, som enerverar och utsuger en, och hvartill man är bunden med länkar, som man sjelf ej kan lösa -"

Mathilda Kruse (Stella Kleve) till sin syster Ellen 18/9 1885

Ann

I Köpenhamn med Berta Funcke

Ty han älskade att vara där - där i Palmehuset i Botanisk Have. Han kunde sitta där timvis helt ensam.
Helst brukade han vara däruppe, där satt han på den översta trekantiga avsatsen på spiraltrappan helt hopskjunken och med handen under kinden.

Uppöver honom - skuggande som ett valv - hängde de bågiga, styva bladen av ett kokosträd. Nedanför honom, belyst av ljuset från taket, låg hela denna tropiskt rika växtvärld skiftande i all de grönas nyanser, grönt som smeker ögat.

Det var en dag i mitten av december.

De gick länge längs Langelinie, Berta och Nils Max.

Det snöade tämligen starkt - en sådan där hård, torr snö som man ser varenda flinga av.

Träden på andra sidan om Kastellgraven var nu alldeles avlövade och hängde och släpade med grenarna ned mot det tjocka, gråa vattnet vari tunna isstycken sam omkring.

Nedanför dem utbredde sig sundet - gråblått, lugnt. Längst borta - strax innan hav och himmel gled samman i en mjuk, violett linje - höjde sig Tre kronors fäste, dimgrått, stort...

Citat ur "Berta Funcke" av Stella Kleve.

Litterär profilering

Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Eller rättare, förrän boken är skriven. Men här kan man i alla fall redan nu läsa om en viss kommande biografi, och andra mer eller mindre oskrivna böcker i serien Litterära profiler.

Litterära profiler kan även gillas på facebook. Då går man hit.

Ann

Kommande böcker...

Jag gissar att det här betyder att jag inte kommer undan. Att det bara är att bita ihop, få ändan ur vagnen, lägga på ett kol, ge sig ut på den hala isen och sätta igång att skriva. Ja, eller att fortsätta - jag har varit ryckvis produktiv i höst, kan man väl säga. Någon gång nästa år är det tänkt att mitt bidrag till den nystartade serien Litterära profiler ska publiceras.

Första boken är ute nu, handlar om Virginia Woolf och är skriven av Björn Kohlström, mer känd som Bernur. En vacker bok, inte sant?!


Ann