lördag 13 februari 2016

En konstnär är ju helt enkelt en gud

Ellen Thesleff, Självporträtt, 1894-95


”Och jag målar – åh – konstverk. Där finnes av målare fullt i världen, men mycket få konstnärer – märk det väl.” Ellen Thesleff tvekade inte att räkna sig själv till den exklusiva skaran av verkliga konstnärer. Hon använde gärna ordet geni, och det syftade självklart på henne själv.

Jag går på ett föredrag om kvinnor i konsten och kommer att tänka på en av mina absoluta favoriter, här.

Ann 

söndag 7 februari 2016

Vinterfåglar


I Bodil Malmstens hjärta

Ja, hur förstår man vidden av att någon är borta för alltid? Bodil Malmstens sista bok blev en sorgebok, en diktsamling som försöker begripa det som är alldeles obegripligt, att en människa inte finns mer. Sådant kräver att saker och ting inte krånglas till, smärtan låter sig inte paketeras i tjusiga omskrivningar. ”Jag behöver att du finns”. Precis så enkelt kan det allra svåraste uttryckas. Det var just den nakna och okonstlade uppriktigheten som gjorde Malmstens dikter så tillgängliga och berörande, känslan att hon alldeles ogarderad lät oss följa med in i de innersta kamrarna. ”Det här är hjärtat” löd den rättframma titeln och därmed lade poeten sitt eget hjärta i läsarens famn. Orden sägs ha varit Gunnar Ekelöfs sista, nu blev de på sätt och vis också Bodil Malmstens.

Här skriver jag om Bodil Malmsten.

Ann

lördag 6 februari 2016

Kampen mellan gott och ont i Sápmi

Att Sápmi tar plats i spänningslitteraturen skulle kunna ses som ett tecken på ett nyvaket intresse för en kultur som länge varit så gott som osynlig på riksplanet, förutom när en exotisk krydda behövts för att piffa upp Sverigebilden. Under de senaste åren har den samiska kulturen blivit alltmer närvarande i offentligheten och inte minst har en ny slags kultur trätt fram i ljuset, en motståndskultur.

På samiska nationaldagen skriver jag om Sápmi speglat i populärkulturen, här.

Ann

söndag 31 januari 2016

Hittställen i kulturen

Böckerna, de förbjudna, vidgar den trånga världen, blir inte så mycket ett gömställe som ett ”hittställe”, en dörr som öppnas till en plats som kan leda vart som helst. Jeanette läser i smyg, smugglar in böcker på sitt rum och gömmer dem i lager på lager under madrassen. När sängen vuxit sig misstänkt hög blir de funna, sönderrivna och utkastade genom fönstret. Därefter tänder modern ett bokbål och låter alltihop gå upp i rök.

Krönika om kulturvanor, museibesök och litteraturens kraft finns här.

Ann 

lördag 30 januari 2016

Rimmade kärleksminnen

Nästan nittio år gammal debuterade Carl-Göran Ekerwald som poet med den nyförälskade diktsamlingen ”Sigridiana” (2013). Den lärde essäisten visade sig vara en sprudlande rimsmed som med hög charmfaktor besjöng den senkomna kärleken och lättsamt humoristiskt hanterade den överhängande förgängligheten. I nya diktsamlingen ”Gröna bläcket” (Karneval förlag) blickar Ekerwald bakåt i tiden och porträtterar hustrun Anna, som han mötte i klassrummet på latinlinjen: ”Vi höll ihop i sextinie år. / Vi hann båda få snövitt i vårt hår.”

Här skriver jag om Ekerwalds poesi.
Ann

söndag 24 januari 2016

Aniara under vatten

Vem sade att kalla kriget hörde till historien? Världsläget har grävt fram gamla rädslor, och panik förknippad med en förfluten epok dyker plötsligt upp igen som ett ubåtsperiskop i skärgården. David Norlins debutroman ”Dagar utan ljus, nätter utan mörker” skulle kunna beskrivas som en dystopi med retrostuk, en framtidsvision som hämtad från atomångestens mörkaste dagar.

Här finns min recension av Norlins debutroman.

Ann

lördag 23 januari 2016

Bitter brygd

Hatet sjuder i Jamaica Kincaids roman ”Se Nu Då”. Ett äktenskap är i upplösning och det som en gång var kärlek har förbytts i dess motsats. Mrs Sweet är inte längre slank och vacker och allt hos henne väcker numera avsky hos mr Sweet, som snart kommer att hitta en yngre och mer attraktiv kvinna som dessutom delar hans musikaliska intressen.


Här recenserar jag Jamaica Kincaid.

Ann

måndag 11 januari 2016

När allt kunde hända

”I min värld har allt kunnat hända, och har hänt”, skriver Carl Henrik Svenstedt avslutningsvis i sin nya självbiografiska bok som heter just ”I min värld”. Det är ett slags försvar: somliga misstror hans berättelser ur ett händelserikt liv, de verkar alldeles för motstridiga och överdrivna. Hur kan en och samma person ha upplevt såväl att anordna flotta modeshower och hänga med Jacques Chirac som att sitta i fängelse och umgås med RAF-terrorister? Svenstedts svar på den frågan är nyfikenhet.

Här skriver jag om Svenstedts självbiografi.

Ann