onsdag 23 maj 2018

Språket spänner sitt segel


Går det att skriva en helt vanlig recension av Katarina Frostensons nya bok? Att tänka bort skandaler, anklagelser, bråk och eventuella brott, ja, hela den sargade Svenska Akademien och hennes roll däri? Å ena sidan: litteratur existerar aldrig i ett vakuum, det är svårt att inte låta blicken färgas av det man vet, eller tror sig veta, om författaren. Å andra sidan: dikten skapar sin egen verklighet, kan inte stå till svars för sin skapare utan måste få lov att läsas i sin egen rätt.


Min recension av Katarina Frostenson finns här

Ann

torsdag 10 maj 2018

Världen av i förrgår



Porträtt av Erasmus av Rotterdam. Hans Holbein d.y. (1523)

Medan åskmolnen skockades över 30-talets Europa satt Stefan Zweig och skrev en bok om Erasmus av Rotterdam. En flykt in i historiens dammiga gemak när samtiden framstod som outhärdlig? Nej, raka motsatsen: Zweig riktar den antikvariska spegeln mot sin egen tid och ser mönster gå igen, misstag upprepas – ja, presenterar 1500-talsversionen av den eviga historien om hur idealen trasas sönder av fanatism och maktpolitik.
Här finns min krönika om Erasmus och "Om viljans frihet".

Johan 

tisdag 24 april 2018

Världen sedd från bahytten



Går vi till den privata Jane Austen är modeintresset långtifrån något som prackats på henne i efterhand. Ja, Austens brev är en lång kavalkad av jaktrockar, bahytter, sammetsslängkappor, silverband och volanger. Där finns knappt ett brev utan ett djupt engagemang i klänningsbestyr, tyginköp och hur den senaste hättan tar sig ut. Inför systern Cassandra, som är adressat till merparten av breven, kan hon sucka: ”jag är så led vid & blygs över halva mitt förråd av kläder, att jag nästan rodnar vid blotta åsynen av den garderob i vilken de hänger. Men min grova prickiga klänning ska inte få vanhedra mig länge till, den skall mycket snart göras om till underkjol.”

Jag skriver om Jane Austen, populärkulturell kult, elaka brev och känslan för vackra klänningar, här.

Ann

fredag 20 april 2018

Poesins vattendelare

Den som ger sig in i Katarina Frostensons poesi för att söka nycklar till hennes person går lätt vilse i en flimrande ordskog av symboler, fragment, ekon och myter, där betydelserna hela tiden förskjuts. Här skymtar en hind mellan stammarna, en förvandlad jungfru i hjortskepnad på flykt från jägarens pil. En kvinnokropp, utkastad i leran. En man som ömsom bär pilbåge, ömsom slaktarmask, en svikare, en lögnare, en varglikt leende mördare. Men rollerna kan växla, offer bli förföljare, utsatthet vändas i triumf, bödeln visa sig vara en befriare.
Den våldtagna Philomela får visserligen sin tunga utskuren men hon lyckas återge sin berättelse i en väv, som blir en bild för själva poesin. Jägaren Aktaion som råkar se jungfrugudinnan Artemis bada naken döms att själv bli ett jagat villebråd.


Vad säger Katarina Frostensons poesi? I stormen kring Svenska Akademien vänder jag här blicken mot dikten.

Ann

söndag 15 april 2018

Så löser man kriser

Philomela är i grekisk mytologi kungadottern vars tunga skars av för att hon inte skulle kunna vittna om den våldtäkt hon utsatts för. I en av Katarina Frostensons mer kända dikter från 1994 ger hon den förstummade kvinnan röst:

även om tungan slitits ur sin vävnad
var rösten kvar därinuti
hur får huvudet ro
För en vecka sedan, när tre ledamöter hoppade av, frågade jag mig här hur få de Aderton egentligen kunde bli. Sedan de decimerats till elva kommenterade jag den katastrofala krishanteringen här.

Ann


tisdag 3 april 2018

Skoningslöst om systrar

”Finna sig” följde en kvinna genom olika roller i livet, som mamma, hustru, älskarinna och vårdare, och satte ljuset på hur hon låstes fast av både andras föreställningar om den perfekta kvinnan och egna krav. I nya romanen handlar det istället om två systrar och deras skavande relation till varandra. Det är en berättelse med lösare konturer och mjukare kanter, men fortfarande med den psykologiskt genomborrande blicken påkopplad.

Jag recenserar Agnes Lidbecks "Förlåten", här.

Ann 


måndag 2 april 2018

Myten om påskharen

Att påskharen skulle vara ett gammalt mytologiskt väsen är ingenting annat än – en myt. Eller fejk news, som vi säger idag. Det antas annars ofta att påskharen hör till den forntida föreställningsvärlden, och till och med Nationalencyklopedins ordbok har vidarefört uppgiften att haren spelat en viktig roll i gammalnordiskt påskfirande. I själva verket skuttade han in till oss från Tyskland ungefär samtidigt som det blev populärt att skicka påskkort runt sekelskiftet.
Här skriver jag lite om Bengt af Klintbergs nya bok om folktro och vandringssägner.

Ann

tisdag 27 mars 2018

Æntligen!

Tvångsförflyttningarnas såriga historia är utgångspunkten för Linnea Axelssons nya bok ”Ædnan”, ett verk som inte liknar någonting annat i svensk samtidslitteratur. Det är en familjekrönika, en politisk historia, en anklagelseakt – på vers, om än en fri sådan. Ett epos, helt enkelt, på inte mindre än 750 sidor.
Här finns min recension av Linnea Axelssons epos ”Ædnan”.

Ann

Poesi på randen av patetiken

I ”Ex-kille” har dikterna kokats ner till sms-korta meningar, lakoniska en- eller tvåradingar som hamrar in tristessen i uppgivna versaler.
Det liknar en kondenserad brevroman, där det går att ana en före detta flickvän som ofrivillig adressat av de tillkämpat hurtiga försäkringarna med sina nonchalant falska klanger: ”JAG GILLAR MIN NYA EGENTID”, ”JAG VILL VARA FRI LITE LÄNGRE TILL”, ”FICK INGET GRATTIS-SMS MEN DET ÄR OKEJ”.

En liten recension av Leonard Franzens "Ex-kille", här.

Ann 

måndag 26 mars 2018

Ett skepp fullt med svagheter

I Andkjær Olsens åttonde diktsamling, den andra som översätts till svenska (den här gången med fast hand av Jonas Rasmussen), har hon stakat ut en bestämd riktning. ”Utgående farkost” lastar skeppet fullt med mänskliga svagheter och skjuter iväg som en självsäker kanonkula mot en rymd där ingen kan höra dig gnälla.
Det charmerande pladdret från de tidiga böckerna är långt borta. Här är det ord och inga visor, skarpa, obevekliga, iskalla ord. Poeten talar nu med en enda röst, en hätsk och offensiv stålklangstämma som skulle kunna härröra från nättrollens tangentbord eller fascistmarschernas plakat.

Jag recenserar Ursula Andkjær Olsens "Utgående farkost", här.

Ann