fredag 21 november 2014

Verbala krumsprång mot strömmen

”Hur då? Varför? Vem?” Ja, det kan man undra, även om den sista frågan nog rätt så entydigt ska besvaras med Kornél Esti: en i Ungern välkänd litterär gestalt som figurerar i ett antal berättelser av mellankrigsförfattaren Dezsö Kosztolányi. I romanen Esti har Péter Esterházy kidnappat sin litteräre hjälte, och följaktligen är det upplagt för metalitterära förvecklingar, men också för en serie anarkistiska förvandlingar som sätter fokus på förhållandet mellan språk och verklighet.
Läs här resten av min recension av Péter Esterházys roman Esti.

Johan

torsdag 20 november 2014

En barock adrenalinkick

En tennismatch mellan italienske Caravaggio och den spanske barockpoeten Francisco de Quevedo utgör ramen för romanen, som trots det vägrar hålla sig på någon plan som begränsas av tid och rum. Bollen studsar mellan epokerna och fram och tillbaka över Atlanten och lyckas på något sätt binda samman tvekampen med conquistadorernas erövring av Mexiko.
 Caravaggios och Quevedos duell med racketar är en fajt om manlig heder, men också om de motstridiga ideologier som bryts mot varandra när 1500-talet går över i 1600-talet och motreformationen med blodigt resultat drar fram över Europa.

Här finns min recension av den mexikanske författaren Álvaro Enrigues roman Tiebreak.

Ann

onsdag 19 november 2014

Woolf slipar instrumenten

Vem är rädd för Virginia Woolf nuförtiden? Hon har inte bara fått ikonstatus, utan är också en av de mest lästa och älskade modernisterna, och på svenska har på sistone en stadig ström av hennes böcker publicerats. Senast i raden är Samlade noveller & prosaskisser, som rymmer skönlittera texter från hela Woolfs skrivande liv. Det är en nyutgåva försedd med ett förord av Josefin Holmström som framhåller hur Woolfs experiment med röster var en nödvändighet för att hon som kvinna skulle kunna erövra litteraturen.
Det är kanske ändå en bok framförallt för de inbitna Woolf-fansen, särskilt när det gäller de tidiga berättelserna, där författaren fortfarande håller på att pröva sig fram och slipa sina instrument. Den hängivne läsaren får här förmånen att följa Woolfs utveckling, se hur hon löser upp berättelserna, skärper människoteckningen och blir den medvetandets seismograf vi känner henne som.

Här skriver jag om Virginia Woolfs prosa.

Ann

 

lördag 8 november 2014

Underhållande undergång

Vid sekelskiftet 1700–1800 ger sig den nittonåriga alkemistdottern ut på en Europaresa för att finna sina kvarvarande släktingar och söka nycklar till gåtan hur den smutsiga materien ska tillintetgöras. Det blir inte bara ett möte med tidens motstridiga idéer utan också med kärleken, något som får hennes tro på världens fundamentala ondska och ruttenhet att vackla.
Som idéhistoriker har mångsysslaren Edenborg fått sin doktorsring för en avhandling om alkemin i 1700-talets Sverige. Kunskapsmässigt står han sålunda på mycket säker mark i sin roman. Men även känslomässigt märks det att han trivs i denna epok där det bubblar i de hermetiska glaskolvarna, där blasfemiska förkunnelser dryftas i förgyllda salonger och på sjaskiga bordeller, och det stora filosofiska slaget står om världens eventuella fulländning kontra dess fullkomliga uselhet.

Här recenserar jag Carl-Michael Edenborgs Augustnominerade Alkemistens dotter.

Ann

Maryse Condés kaos

Men vägen till författarskapet var krokig och långtifrån självklar. När första romanen kom ut var Condé 42 år. Själv förklarar hon: ”Den främsta orsaken till att jag dröjde så länge med att skriva var att jag var så upptagen med mitt plågsamma liv att jag inte hade tid för något annat.”
Det är detta ”plågsamma liv” hon berättar om i självbiografin Livet utan masker, som till största delen utspelar sig före författarkarriären. Och vilket liv sen! Kaos är ordet hon använder själv, men man kan också konstatera att det är stoff till ett helt författarskap som här sammanfattas på omkring 270 sidor.
 Här skriver jag om Maryse Condés självbiografi.

Ann

onsdag 5 november 2014

Smakprov ur det intellektuella skafferiet

Höjer man någon gång blicken från livspusslet eller smartphonen kan man undra vad som är vitsen med alltihop. Svaret ges i första numret av Modern filosofi, som har ett utvik om meningen med livet. Aristoteles, Nietzsche eller Monty Python? Här ges små smakprov ur det intellektuella skafferiet åt den villrådige.
Här kan man läsa hela min notis om den populärfilosofiska tidningen Modern filosofi.
Anns text om samma ämne finns här.

Johan

söndag 2 november 2014

November

John Henry Twachtman, November Haze (aka Upland Pastures), 1899


fredag 31 oktober 2014

Socialdemokratins fornstora dar

Efter valet är det parlamentariska läget komplicerat. Helst vill sossarna regera med liberalerna, men får nobben. Själva har de smällt igen dörren vänsterut. Scenariot låter som hämtat ur dagens tidning, men året är 1921. Partiledare är en herre i hög hatt, spatserkäpp och valrossmustasch som just baxat den allmänna och lika rösträtten i hamn.
Läs här resten av min recension av Olle Svennings biografi Hövdingen - Hjalmar Branting.

Johan

onsdag 29 oktober 2014