fredag 19 december 2014

I döda bokstavsmissbrukares sällskap

På papperet rymmer boken fullt av trådar som borde intressera mig. För nog låter det spännande med en författare – Keller – som i mitten på 1800-talet skriver kritiskt om kapitalismens effekter på miljön. Eller hur en fredlös Rousseau som dragit sig undan världen på ön Île de Saint-Pierre drömmer om en primitiv tillvaro och samtidigt ryser vid tanken på att leva utan bekvämligheter. Och så klart fascinerar sepiafotot av det snickarglada trähus mitt i floden som Heinrich von Kleist bodde i medan han skrev på ett vansinnesdrama.
Alla älskar WG Sebald, så jag känner mig smått misslyckad som inte riktigt fallit för honom. Men en recension av essäsamlingen Logi på landet hittar man i alla fall här.

Ann

Smått och kort

Det är en särskild sorts glömska kring maten som dignar på julbordet. Visst vet vi på ett ungefär hur det ser ut i köttindustrin och på slakthuset, men människohjärnan har en förmåga att koppla bort alla samband mellan den rosa klimpen på serveringsbrickan och griseknoen som glatt bökar omkring i stian. 

Eftersom jag de senaste veckorna befunnit mig på redaktion blir det mest en massa notiser producerade. Raderna ovan kommer från HD Kulturs julkalender Kunskapsluckan. En annan sådan handlade om finlandssvensk lyrik.
Jag skriver om tidskriften Respons och den generation som kommit att kallas Ego, här.
Här en kort resumé av det frivolas historia.
Och så kommenterade jag alliansens kulturbudget med en suck, här. Men ett halleluja i alla fall för att kulturtidskrifternas ödestimma inte verkar slagen än.

Ann

torsdag 18 december 2014

Ååå tjejer

Man föds inte till tjej, man blir det. Och man blir det genom pinsamma sexuella erfarenheter, idoga försök att vara cool och diverse kemikalier som försätter en i utsatta tillstånd.
I Caitlin Morans Konsten att skapa en tjej lyder principen ”fake it ’til you make it”, och det fungerar verkligen: med hjälp av kajal, cigaretter och en vass penna lyckas den frustrerade tonåringen Johanna Morrigan från industristaden Wolverhampton, fet, fattig och missförstådd, omvandla sig till den otyglade musikskribenten Dolly Wilde, alltid svartklädd och med hatten på sned.
Ett kliv över Atlanten, ett hopp ett drygt decennium framåt i tiden och steget från arbetarklass på soc till medelklass i Sohos kreativa kvarter, och vi hamnar hos Lena Dunham. Gemensamt har huvudpersonerna en mullig kroppshydda, ett excentriskt yttre som döljer ett osäkert inre och övertygelsen att oskulden är ett bekymmer det gäller att fortast möjligt bli av med. Samt förmågan att ge varje formulering som trillar ur munnen en ironisk tvist.

Jag läser två böcker om konsten att vara tjej, här hittar man resten av texten.

Ann

Störtdykning till botten


Hur mörk kan en roman bli? Den danske författaren Jonas T. Bengtssons andra roman Submarino tycks vara ett test på hur mycket svärta som ryms mellan ett par bokpärmar. Bengtsson skriver ett slags sjaskig hårdkokt misärrealism som danskarna verkar vara särskilt skickliga på – man kan tänka på en roman som ”Nordkraft” eller en film som ”Pusher”. ”Submarino” filmatiserades också för några år sedan av Thomas Vinterberg. Det är helt klart på tiden att Bengtsson, som 2010 tilldelades PO Enquist-priset, introduceras på svenska.

Här finns min recension av Submarino.

Ann

lördag 13 december 2014

torsdag 11 december 2014

Banalt om ondska

Det ofattbara pockar på litterär gestaltning, trauman på att bearbetas. Kanske är det därför som skönlitteraturen aldrig blir klar med nazismens förbrytelser: ondskan – den radikala eller banala, omänskliga eller alltför mänskliga – i koncentrerad form. 
Läs här resten av min recension av Eirikur Örn Nordahls roman Ondska.
 
Johan

onsdag 10 december 2014

Uppfriskande franskt perspektiv

Gotiken föddes i Saint-Denis, men trots den magnifika medeltidskatedralen leder Paris norra förstadsområde snarare tankarna till postindustriell kris än till kryssvalv och spetsbågar. I departementet startade upploppen som 2005 förvandlade förorterna till en brinnande krigszon. Här finns de invandrartäta betongghetton som i Nationella frontens fantasi utgör islamiseringens framskjutna bastioner.  

Här finns hela min text om Gilles Kepels bok Saint-Denis – Berättelsen om en Parisförort.

Johan

tisdag 9 december 2014

Sanning som skälver av liv

En essä är en essä och en roman en roman, men ibland möts de två. Sista delen av Karl Ove Knausgårds Min kamp svällde ut till en smått otymplig korsning mellan genrerna. I nya boken Själens Amerika skriver Knausgård essäer med romanförfattarens hela gestaltningsförmåga och sinne för det konkreta ögonblicket till sitt förfogande.

Här skriver jag om Karl-Ove Knausgårds essäsamling Själens Amerika.
Och här skriver Ann om samma bok.

Johan

fredag 28 november 2014

En prick närmare döden

Katarina Carlshamre debuterar med en diktsamling som har ett prosalyriskt berättande anslag samtidigt som den suggestivt frammanar ett psykiskt gränstillstånd. Här skildras förhållandet mellan mor och dotter i dubbel upplaga och ett sammanbrott som ekar genom tiden.
Titeln är gåtfull: död är enkel prick • vårt enda märke. Vad betyder det att döden är en prick?
 Här recenserar jag Katarina Carlshamres debutbok.

Ann

torsdag 27 november 2014

På besök i den egyptiska vardagen

I december 2011 kommer Thunander till Kairo för att lära sig arabiska och hon hamnar mitt i ”omvälvningens tid”. För sina språklektioner anlitar hon en privatlärare, som visar sig vara en praktiserande läkare i behov av att dryga ut inkomsterna.
Mellan lärare och elev växer en vänskap fram och doktor Nasser blir den svenska journalistens ciceron till ett Kairo bortom turist-vyerna och rikemanskvarteren.
Tina Thunanders "Doktor Nasser har ingen bil" fick inte Augustpriset, men är läsvärd. Här skriver jag om boken.

Ann