onsdag 22 oktober 2014

Det sårbara hjärtat

Debuten Tillhör Lyra Ekström Lindbäck var en metalitterär katt-och-råtta-lek där den sadomasochistiskt skrudade författaren gjorde vad hon kunde för att trakassera och tyrannisera läsaren. Ambitionerna var uppskruvade, smaken av konstruktion genomträngande. I andra romanen Med ett starkt ljus har den 24-åriga Ekström Lindbäck kastat maskerna och choserna och skriver fram ett ömhudat berättarjag utan skyddsutrustning.
Det är en rätt så klassisk berättelse i melankolisk ton om ett ungt hjärta som söker bekräftelse, gemenskap, kärlek. Sara går från förälskelse till förälskelse utan att få något gensvar, blir besatt av den undanglidande C och försöker fylla tomrummet inuti genom att dissekera upplevelserna med ord.
Skickligt fångar Ekström Lindbäck känslan av hur livet står och stampar, den rastlösa väntan på något som aldrig tycks hända som hör ihop med tillvaron kring de tjugo. Det är en allmängiltig skildring av olycklig förälskelse och ungdomlig sårbarhet och samtidigt ett rasande vittnesmål om att vara queer och tvingas in i stereotypa identiteter. För den som inte passar in i normerna stegras utsattheten mångfalt: att visa sin kärlek öppet innebär att behöva vara på sin vakt, i lindrigare fall mot rynkade näsor, i värsta mot våld.
Om än långt ifrån så stilistiskt svulstig som debutboken finns också i Med ett starkt ljus en viss förkärlek för krystade uttryck – eftersom huvudpersonen sägs ha en dragning till det högtravande kan det förstås vara rimligt att det speglas i språket. I en betydligt mer oskyld form handlar romanen om att filtrera världen genom skrivandet, om alla de möjligheter att stöpa om det omöjliga livet som fiktionen ger: ”Vilket vidunder den här friheten gör mig till.”

 Jag recenserar Lyra Ekström Lindbäcks roman Med ett starkt ljus, nominerad till Augustpriset, här.

Ann

måndag 20 oktober 2014

fredag 17 oktober 2014

Att uppfinna världen

Nu har den 84-årige poeten skrivit en uppföljare eller pendang till sin förra diktsamling: från Vintergatan beger han sig till Den inre rymden. Anslaget är ljusare den här gången – om Espmark tidigare frambesvärjde döden försöker han nu återuppväcka livet. I första dikten reser sig diktjaget ur mannen som segnat ner på bänken, en häger lyfter, ett löfte infrias. Med en storslagen deklaration förkunnas diktarens uppgift: "Det är dags att uppfinna världen." Ur dessa bilder av hopp och nystart påbörjas en minnesresa genom de egna erfarenheterna.

Här recenserar jag Kjell Espmarks nya diktsamling Den inre rymden.

Ann

torsdag 9 oktober 2014

Dagens pris

Numera har de större förlagen, trötta på författarskap som inte säljer, i hög utsträckning släppt taget om den smala utländska skönlitteraturen, som istället hamnat i famnen hos pigga småförlag. Och följaktligen flyger champagnekorkarna i oktober allt oftare i taket på trånga kontor. Så är det till exempel Atlas som ger ut Alice Munro och Tranan som har hand om Mo Yan. J.M.G. Le Clézio, under 30 år en Norstedtsförfattare, finns hos Elisabeth Grate Bokförlag medan Brombergs tar sig an J.M. Coetzee.

Ett stort grattis till Elisabeth Grate, som återigen lyckats pricka in en Nobelpristagare. Jag skrev tidigare denna text om spekulationerna kring priset i ETC, här hittar man den.

Ann

söndag 5 oktober 2014

lördag 4 oktober 2014

Ett mastodontbygge på underhållningslitteraturens mark

Med "Aldermanns arvinge" kastade Gabriella Håkansson av sig sin smala kultlitterära dräkt och draperade sig i den breda episka romanens svepande kåpa.
Det var en tegelsten full med hemliga sällskap, skabrösa riter, radikala stollar, dödliga intriger och en jakt på ett gömt grand-oeuvre i det tidiga artonhundratalets myllrande London och postnapoleonska Europa.
En berättelse så späckad att 800 sidor inte räckte till: inte mindre än ytterligare två delar utlovades.
För den som inte kan få nog av penisdyrkande excentriker är tvåan nu här, Kättarnas tempel, och den här gången är det dags för den sextonårige William Aldermann att förverkliga faderns storslagna drömmar.
När förra romanen slutade hade den unge hjälten lyckats skaffa sig hemlig audiens hos självaste Bonaparte på hans fängelseö. I nya boken återvänder han till hemstaden för att lägga revolutionens första byggsten.

 Här skrev jag om Gabriella Håkanssons roman.

Ann

Brasiliansk magisk realism och lite annat

Fattigdom och värnlös oskuld står mot de välbeställdas grymma nyckfullhet, utvecklingen klampar på utan hänsyn. Även om den sociala utsattheten inte saknar realistisk förankring bär skildringen av hur syskonen är utlämnade åt tillvarons tvära kast sagans prägel. Fantasins och drömmens logik tar alltmer över berättelsen. Här figurerar plantageägarens döda mor som en osalig ande i kameleontisk molekylform. En plantagearbetare tar sin tillflykt till en grotta vid ett vattenfall och livnär sig på sjöhästar. Nico försvinner i en kaffekanna och återvänder med svartfärgade ögon.

Här recenserar jag Andréa del Fuegos debutroman Syskonen Malaquias, som jag inte blev särskilt berörd av.
Och så lite annat smått och gott:
Här skriver jag om Liv Strömquists sexualkunskapslektion till seriealbum. Fröding i serieform kan man läsa om här, om Novellix fackprosa här, och en notis om nya numret av Vi läser här.
(Ja, jag har varit usel på att länka på sistone, men så har jag också jobbat extremt mycket.)

Ann

måndag 29 september 2014

En roman värd all beundran

”Vi hålls likt fåglar i bur för att hoppa kring i våra hus, och tillåts inte flyga ut i världen för att upptäcka dess mångfald”. Så beskrevs kvinnans begränsade möjligheter av författaren och naturfilosofen Margaret Cavendish, som 1666 gav ut den första feministiska utopin, "Den lysande världen". Den fiktiva konstnären Harriet Burden i Siri Hustvedts nya roman, som lånat sin titel av Cavendish, uttrycker sig något burdusare: för att konstnärlig verksamhet ska få framgång krävs ”en kuk och ett par pungkulor”.
I "Den lysande världen" återkommer teman som genomsyrat Hustvedts författarskap: konsten och vår uppfattning om den, rollspel och identitetsfrågor, kvinnans underordning genom historien.
Ikväll har vi bländats av Siri Hustvedts uppenbarelse på Malmö stadsbiblioteks internationella författarscen. Här recenserade jag hennes senaste roman.

Ann

söndag 28 september 2014

Rapport från Bokmässan

I veckan fyllde han åttio år och har därmed ett halvt sekel mer på nacken än den trettioårsfirande Bokmässan. I en liten monter på det myllrande mässgolvet har jubilaren PO Enquist sitt enda framträdande under helgen och med ålderns rätt kan han kosta på sig att verka lite trött –han har ändå stått i litteraturens tjänst i över femtio år.
Läs här min krönika från Bokmässan.

Ann