onsdag 29 juli 2015

En mosaik över danska krigsåren

Det är vardagen som står i fokus när Klaus Rifbjerg i sin sista samling berättelser skildrar de danska krigsåren, livet som på ett sätt lunkar på nästan som vanligt, på ett annat förändras i grunden. Här är småpojkarna som leker sabotage genom att lägga sten på tågspåren, här är kvinnorna som lyfter på kjolen för män i uniform, här är borgarna som helst vill spara ammunitionen till bolsjevikerna, för några nazister kan man väl stå ut med för att slippa röda faran?

Jag har läst Klaus Rifbjergs Besat, här kan man läsa om den.

Ann

tisdag 28 juli 2015

Från den gamla sångens källa

Varför sjunger de spanska mödrarna så sorgsna vaggvisor? I en föreläsning från 1928 grävde Federico García Lorca i vyssjandets musikaliska arkeologi och fann en skatt av vemodiga melodier och kärva ord. Många småttingar vaggades till sömns av visor som snarare verkar handla om döden än om sömnen och runtom i landet flödade sånger om kvinnans knog och vedermödor, om fadern som är ute och super, om älskaren som står utanför dörren, om de moderlösa som varken har kärlek eller bröstmjölk att vänta.
Här skriver jag om Lorcas poesi.

Ann

måndag 27 juli 2015

600 kvadratmeter drömmar



Det har kallats Valbys fulaste hus. Betonglådan från det brutalistiska 60-talet skär likt en vidsträckt mur genom kvarteren. Det fungerar som ett slags rumsavdelare mellan det charmiga Valby med gamla radhus och fina villakvarter som sträcker sig ända till den idylliska parken Søndermarken, och det mer hårdhudat urbana Valby där nedgångna hyreshus samsas med ödsliga torg. Vi befinner oss i en stadsdel i Köpenhamn som har sin egen prägel, en före detta landsbygd som sedan länge är en "by i byen".
Vid husets södra gavel, i korsningen mellan Gadekærvej och Mosestykket, pinkade tidigare hundar på en liten gudsförgäten gräsplätt. Nu finns här en grönskande park med små kullar, slingrande gångar och picknickbord. Allt upplyst av poesi.

Jag har åkt till Valby och läst en sex våningar hög dikt, här kan man läsa mer.

Ann

söndag 26 juli 2015

söndag 19 juli 2015

Strandscen II

Robert Henri, Sunlight, Girl on Beach, Avalon, 1893

söndag 12 juli 2015

lördag 11 juli 2015

Stjärnmöten i sommaren

Och från första stund sprakar missförstånden när Elmer en dag kliver in i Ediths mytomspunna trädgård med en kattunge under armen. Hon hade ju sökt kontakt med det unga litterära Finland - här är han!
I sommar strålar den finlandssvenska modernismens poetiska fixstjärnor samman på Arilds Vingård där Svenska teatern gästspelar med "Guds djärvaste ängel", Magnus Nilssons pjäs från 1985 som fantiserar fritt kring mötet som ägde rum i Raivola 1922.
Det är hårt spända förväntningar och sköra drömmar som tampas med verklighetens hårda - eller kanske snarare triviala - klang när de två försöker komma underfund med varandra.

Det är sommar, och det blir inte så många böcker recenserade. Däremot gör jag annat, som att gå på sommarteater. Jag har sett Edith (Södergran) möta Elmer (Diktonius) i Arild, det kan man läsa om här. Och HC Andersen möta Jenny Lind i Domsten, här.

Ann

fredag 10 juli 2015

Stad i rörelse

Den traditionella bilden av Kiruna är machostaden i skuggan av gruvberget, mitt i ingenstans, i ett evigt vintermörker. I den officiella marknadsföringen ser vi snarare en norrskensupplyst mönsterstad som i utvecklingens namn ska uppgraderas till 2.0. Ett nytt läsvärt nummer av Provins (nr 2, 2015) lyfter fram alternativa berättelser och lägger till nya och bortglömda skikt av ortens historia. "Till dem som tror att Staden bara är Gruvstaden, Strejkstaden, Mörkstaden, Kallstaden", skriver Elise Ingvarsson i ett eko av poeten Kerstin Bergström, och den som känner sig träffad kan lära sig en hel del av tidskriften. 
 
Här skriver jag om tidskriften Provins.

Ann

tisdag 30 juni 2015

Dunsterna från historiens sumpmark

Den seglivade Södergranmyten säger en hel del om vårt behov av att konstruera det främmande och exotisera det vi upplever som periferi. Det är just sådana mekanismer som gestaltas i Jerker Sagfors andra diktsamling med den suggestiva titeln ”De döda kommer från Karelen”. Fast här står den finska regionen inte bara för något pikant annorlunda utan för den okända faran som hotar hela civilisationen. Självaste döden i barbarens gestalt.”De döda kommer från Karelen” är en poetisk handbok i hur rädsla föder lögner och lögner alstrar hat, hur främlingar blir till fiender och fiender avhumaniseras. Allt mycket applicerbart på samtidens konflikter.

Här recenserar jag Jerker Sagors diktsamling.

Ann