lördag 30 april 2016

Minnesfester för de döda

Vilka av alla de stjärnor som slocknat 2016 kommer vi att minnas om fyrahundra år? När tiden tycks snurra snabbare och snabbare och mängden information som passerar vårt medvetandes flöde hela tiden eskalerar känns århundraden som ett totalt oöverblickbart tidsspann. Hur mycket får egentligen plats i det kollektiva minnet?
Att det har svårt att rymma två storheter som dog på samma datum blev ju uppenbart förra helgen, när den spanske riddaren av den sorgliga skepnaden helt hamnade i skuggan av den engelske skådisen som tog över hela världsdramatiken.
Jag funderar kring döda kändisar, jubileer, och läser Cervantes vars 400-årsjubileum hamnade i skuggan av Shakespeares, här.

Ann 

fredag 22 april 2016

”Skrifva med sitt hjerteblod?"

Det kan behövas en påminnelse om att Victoria Benedictsson faktiskt levde – och skrev sitt liv – medan alla möjligheter fortfarande stod öppna. En sådan erinran erbjuder Victoria Benedictssons brev till Georg Nordensvan, som nu för första gången publiceras i sin helhet. För den som är intresserad av hennes liv och skrivande är breven till författarkollegan en guldgruva, och inte bara som ett komplement till ”Stora boken”.

Här skriver jag om Victoria Benedictssons brev till Georg Nordensvan.

Ann 

tisdag 19 april 2016

En storm av känslor

Det finns ett annat färgstarkt kvinnoöde i denna stormvirvel, i utställningen nämnt i förbigående: den judiska författaren Else Lasker-Schüler, bohemdrottningen som skrev dikter med sitt hjärteblod och var en ständig gäst på Berlins caféer med page och extravagant orientalisk mansdräkt. Det var hon som Herwarth var gift med när han sommaren 1911 träffade den blivande Nell Walden i Landskrona.
Jag såg en utställning om Der Sturm i Landskrona och blev nyfiken på Else Lasker-Schülers nyckelroman, skriven strax före skilsmässan från Herwarth Walden. Här skriver jag om detta.

Ann


torsdag 14 april 2016

Springa vilse

Ska man kanske tolka det som en allegorisk skildring av danskarnas förhållande till naturen? Klart är i alla fall att de båda huvudpersonerna är lika vilse i livet som i joggingspåret och ensamma som de är finns chansen till ett verkligt möte. Författaren låter dem ta sin tillflykt till ett vindskydd medan mörkret blir allt tätare och törsten och kölden tilltar: framför sig har främlingarna många timmar att fördriva tillsammans.

Jag recenserar Helle Helles roman "Om du vill", här

Ann


onsdag 6 april 2016

Landet utan leenden

Det är inte någon alldeles smickrande bild som växer fram i novellerna, som spänner från komisk realism till mardrömslik absurdism och våldsam dystopi, och översatta från farsi till engelska fungerar de såväl för dem som har behov av att skaka på huvudet åt de där märkliga svenskarna som för oss som har behov av att skaka på huvudet åt oss själva. "Försiktiga, likgiltiga, kyliga och kallsinniga", sammanfattar Ghahreman, men inte utan en självironisk glimt. 

Tre exilförfattare ger sin bild av Sverige i novellsamlingen "Blue swedish for Nowruz". Jag recenserar här.

Ann

lördag 2 april 2016

Färger som pumpar liv


Med kontrastens fulla kraft slår kulörerna i Rolf Hansons målningar mot mig när jag huttrande kliver in på den lilla konsthallen. Åsynen av de varma, glödande färgfälten på väggarna är som att bli insvept i en mjuk yllefilt. Murriga och samtidigt lysande, som en solig höstdag snarare än denna kylslagna våreftermiddag.  

Jag besöker tioårsjubilerande Pumphuset i Borstahusen, här.

Ann

onsdag 23 mars 2016

En termometer som avläser ilskans feber i en iskall tid

Våren 2016 är det en självklar sak att poesi är politisk. Är det för att vi lever i en tid då det helt enkelt inte är möjligt att låta bli att ta ställning, då det inte går att sluta ögonen för omvärlden? Vad som är politisk dikt kan förstås alltid diskuteras, men hur som helst står det klart att en politisk skärpning av lyriken har pågått under hela 2000-talet och att det gäller i stort sett oberoende av vilken estetik poeten bekänner sig till.

Här skriver jag om antologin "Om detta sjunger vi inte ensamma".

Ann

måndag 21 mars 2016

Umeå i en värld i brand

"Jag måste vara offrens minne och röst, så att de får leva vidare". Det säger Samar Yazbek, den syriska journalisten och författaren som lämnade landet när kriget bröt ut, men valde att smugglas tillbaka över gränsen för att med egna ögon se vad som skedde. Hennes upplevelser av hur en till början fredlig revolt möts av dödligt våld och sedan kidnappas av utländska krigare återger hon i reportageboken ”Resa in i tomheten” som nyligen gavs ut på svenska. Tillsammans med ett tusental personer sitter jag i Umeå Folkets hus och försöker ta in hennes berättelse om våldet som har tvingat iväg långt mer än fyra miljoner på flykt.
Läs här Anns artikel från Littfest.

måndag 14 mars 2016

Ett snört liv

Vad är det vi söker när vi frossar i historiska romaner? Verklighetsflykt klädd i siden och sammet? En bekräftelse på vilka skavande obekvämligheter vi har lämnat bakom oss? Upprättelse för allt kjoltyg som raderats ur historieskrivningen?
För mer än något annat är den historiska romanen – givetvis – en produkt av den tid den skrivs i och stöper mer eller mindre om det förflutna i en dräkt som passar samtiden.
Jag skriver om korsetter, krinoliner och historiska romaner här.

Ann

onsdag 2 mars 2016

Doktor Glas och högmodet

Hjalmar Söderbergs mordiska fantasi är ett av den svenska litteraturens mest tillspetsade samvetsdramer, elegant som en månbelyst aftonpromenad och giftig som ett cyankaliumpiller. Få svenska romaner har väckt så mycket beundran och avsky, lockat till så många litterära repliker och omtolkningar. Just nu turnerar Thorsten Flinck landet runt med sin scenversion av ”Doktor Glas”, som jag ser på Palladium i Malmö, en snabbspolande monolog där den ömsom demoniska ömsom patetiska doktorn avsäger sig samhällets sedelära, men inte hittar annat än tomhet och ensamhet i dess ställe.

Om Doktor Glas, dödssynderna och lite annat, här.

Ann