måndag 29 augusti 2016

Skymningens och skuggornas poet

Sommaren håller på att blomma över, nu börjar vissnandet, ruttnandet, möglandet. Nog låter det som en bra tid att läsa Baudelaire? Dekadensens diktare, han som besjöng stinkande kadaver, föraktade det naturliga och sökte sig till den svarta och nakna tomheten, är förstås ingenting för de soligaste dagarna – själv tycktes han föredra alla säsonger mer än sommaren: ”Sena höstar, vintrar, vårar dränkta i lera, / sövande årstider, ni som min själ håller av / för att ni sveper i slöjor och vet balsamera / hjärta och hjärna djupt i er grav!”
Här skriver jag om Compagons "En sommar med Baudelaire".
Ann

söndag 21 augusti 2016

Varje människa rymmer sin historia

Linn Ullmann är dotter till två föräldrar som båda ”gjort en poäng av att förvandla sitt liv till historier som de sedan berättar med en besjälad förmåga att inte bry sig det minsta om vad som är sant och vad som inte är det” – så formulerar hon det i sin nya roman ”De oroliga” som kommer på svenska senare i höst.
När Ullmann på torsdagseftermiddagen inviger den sjunde upplagan av Louisiana Literature berättar hon om hur hon försökt göra historien om sin barndom så sann som möjligt, samtidigt som skrivandet per automatik förvandlar verkligheten till fiktion. Kanske är det till och med så att ju mer man diktar upp, desto sannare blir det?

Jag rapporterar från Louisiana Literature, här.

Ann

Mörk poesi från en likgiltig samtid

Sammanfatta Andrzej Tichýs litteratur i ett ord? Elände ligger nog ganska bra till. Redan i debuten ”Sex liter luft” lät författaren mänskligheten gå upp i rök medan en pojke ensam drev omkring i sitt övergivna höghusområde. De efterföljande romanerna har proppats med minst hundra år av kriser och katastrofer och fyllts till brädden med grymheter, orättvisor och lidande. I ”Fält” utgjorde psykosen svaret på världens jävligheter; förra romanen ”Kairos” inleddes med visioner av begravningståg som vandrade över en bränd jord. När det gäller svärta kan få samtida svenska författare konkurrera.

Här recenserar jag Andzrej Tichýs nya roman.

Ann

söndag 7 augusti 2016

Identitet på kredit

"Lindgrens groteska berättelse från 1800-talets Västerbotten visar vad makt över människor möjliggör och kan ses som en parabel över kapitalismen. Hos Widerberg pyr den sociala indignationen under vinterfrusna bilder och kameran dröjer länge vid de nötta och svartnade slantar som ligger uppradade på bordet i stugans enda rum: penningarna som ska freda kvinnokroppen. Men det är handlarens skuldbok som regerar."

Jag skriver om "Ormens väg på hälleberget" och skuldsamhället, här.

Ann


söndag 31 juli 2016

Smyga fram längs med stavelserna

”Man kan ta med allt. Men det måste finnas ett skäl”, heter det i Helle Helles roman ”Detta borde skrivas i presens”. Och följdriktigt kan minsta preposition eller val av tempusform ha betydelse.Hur är det att översätta en text som är så uppmärksam på vartenda småord?– Det är där man måste vara väldigt noga. Man måste liksom smyga fram längs med stavelserna för att verkligen få fokus på samma saker och samma ton. Ofta skildrar hon väldigt osäkra människor, och på samma sätt som när man har med sådana att göra i verkligheten måste man vara sensibel för de signaler de sänder ut.

Jag möter Ninni Holmqvist för ett samtal om översättning och den danska författaren Helle Helle, här.

Ann

lördag 30 juli 2016

"Varför ska vi inte få leva som vi vill?”

Lika länge som Sverige varit kristet har det gjorts försök att omvända samerna – de första missionärerna verkade redan i mitten på 1000-talet. Men det var först på 1600-talet, då den mer hårdföra kolonisationen av norra Sverige rullade igång, som en organiserad förgörelse av de traditionella sedvänjorna sattes i verket. När kronan ryckte fram för att lägga vantarna på mark, skatter och naturresurser blev det kyrkans uppgift att kuva den samiska befolkningen till lydiga kristna undersåtar. Enskilda präster gjorde det till sitt livskall att utrota all slags ”grufwelig weetskiepelse och afgudadyrckan”. 

Här skriver jag om Svenska kyrkans vitbok: "De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna". 

Ann

lördag 23 juli 2016

Samtal om träd

Gerhard Nordström, "Spegling".


Det är en överväldigande grönska som slår emot en. Träd så lummiga att det inte går att se var det ena börjar och det andra slutar. Grenar som speglar sig i stilla vatten. Övervuxna dammar. En blommande äng i ett skimrande varmt kvällsljus. Solnedgångsstrålar som knappt tränger genom det täta lövverket.Naturen triumferar i Gerhard Nordströms målningar, som i sommar kan ses på Höganäs konsthall. 17 verk där landskapets skönhet är bländande men inte bara består av idyll: också det vissna, murkna och förfallande, rotvältorna, slyn, höstens blottade råa jord, omfattar den 90-årige konstnären med samma måleriska ömhet.

Här skriver jag om Gerhard Nordströms grönska, träd och näktergalar och debatten om konstens nytta.

Ann

torsdag 21 juli 2016

I den diminutiva världen


Skulptur i glas av Paul Grähs.

Genomskinliga fiskar öppnar gapen och blottar vassa tänder. En blänkande snigel sticker ut tentaklerna ur sin sandiga rosa snäcka. Bläckfiskens svarta kropp dyker neråt med ett splash. En gigantisk grön larv kravlar fram med en bestämd sväng. Det är slemmigt, köttigt, taggigt, fuktigt, ömsom strävt, ömsom metalliskt skimrande – och helt och hållet i glas.Sommaren är den tid då krypen kommer oss närmre, då vi äcklas, irriteras och förfäras över allt som kan bitas, stickas, klias, invadera hem och trädgårdar och sprida sjukdomar – larmen om mordiska skadedjur duggar gärna tätt när nyhetstorka råder. Också ett sådant här år, då varken världen eller vädret tycks ha förstått att uppehåll hör sommaren till. Den som unnar sig en semesterpaus från alla de stora hot som hänger över oss upplever måhända att hotet kommer från små hungriga käkar alldeles i närheten.

Jag skriver om glaskonst, insekter och poesi, här.

Ann