söndagen den 20:e april 2014

Klint i påsk

Hilma af Klint, De tio största, No 2, Barnaåldern, 1907

fredagen den 18:e april 2014

Hondjävulen på våningen ovanför

Det finns galna kvinnor på vinden. Och så finns beskedliga, oansenliga, ordningsamma kvinnor på övervåningen. Kanske befinner de sig på gränsen till nervsammanbrott. Kanske har de någonstans långt inom sig en hondjävul som väntar på att få komma ut och vältra sig i liv och lustar. Men de döljer det väl under det väluppfostrade leendet, om någon nu ens skulle lägga märke till dem.
En av dessa förbisedda är Nora i Claire Messuds roman "Kvinnan på övervåningen", en medelålders lågstadielärare i Massachusetts som alltid gjort sin plikt och varit en god dotter, men som nu är beredd att sätta världen i brand.

Här recenserar jag Kvinnan på övervåningen, en bok jag fortfarande inte riktigt kan säga om jag gillar eller inte.

Ann

onsdagen den 16:e april 2014

Konstens svindel

Den som får höjdskräck av elfenbenstorn ska nog passa sig för Jeanette Winterson. Hon ställer inte bara höga krav på konstnärer och författare att sikta mot molnen, hon kräver också en ansträngning av publiken. Att läsa en bok eller betrakta ett konstverk handlar inte om att bli underhållen, få tröst eller bekräfta sig själv, det handlar om att ta klivet in i en separat verklighet, att utsätta sig, oroas, ha tålamod: ”Konsten utelämnar ingen, men den kan inte sänka sig, vi måste klättra upp om vi vill få den enastående utsikten.”
En bok som man har lust att citera vitt och brett och som kan göra en odräglig på fester - det har jag redan hunnit erfara. Här skriver jag om Wintersons essäsamling Konst.

Ann

tisdagen den 15:e april 2014

Skolans lutande torn

Förr var Pisa ett lutande torn. Nu är det symbolen för en skola på fallrepet. I skuggan av det svajande bygget bjuder rektor Björklund och oppositionen frikostigt över varandra: det är lågstadielyft och höjda lärarlöner, matematiksatsningar och minskade klasser – och ändå måste man inte vara smartare än en femteklassare för att misstänka att problemet ligger djupare än att kunna lösas med en aldrig så stinn penningpung.

Läs här min recension av Jonas Frykmans bok Ljusnande framtid.

Johan

måndagen den 14:e april 2014

Fabulerar bäst som fabulerar sist

Redan att beskriva huvudpersonen innebär att trassla in sig i ett nät av historier: hon har inget namn, eller snarare flera. Av den unge man hon inleder ett förhållande med kallas hon omväxlande Lilja efter Majakovskijs musa, Sylvia som poeten med huvudet i ugnen, Vivienne som TS Eliots tvångsintagna exhustru. Själv föredrar hon att identifiera sig med Mary Read, piraternas drottning, havens skräck. Det är berättelser som krockar med varandra och sätter identiteten på glid.
Någonstans bakom fantasierna finns en realitet som består av en folkhögskola på skånska slätten och alla de konflikter som frodas när unga människor med trånande kroppar och längtan efter tillhörighet tussas ihop i en sluten miljö.

Jag gästrecenserar Amanda Svenssons nya roman i Sydsvenskan, här.

Ann

söndagen den 13:e april 2014

fredagen den 11:e april 2014

Hem till gården

Från de strama sadomasochistiska kammarspelen har hon nu tagit steget till den breda och rätt så traditionellt berättade familjeromanen: ”Veterinären” spänner över ett halvt sekel och tre generationer. Titeln hade kanske lika gärna kunnat vara Hem till gården. För det är en berättelse om en hemkomst, om land kontra stad och de känslor av främlingskap som gror i modernitetens rotlösa liv. Det handlar om hur familjerelationerna formar och präglar oss vare sig vi vill eller inte − och om ridsportens framväxt i Östergötland.
 
Gertrud Hellbrand har sadlat om. Här finns min recension av hennes nya roman. 
 
Ann

torsdagen den 3:e april 2014

Lars Wilhelmsson, in memoriam


Jag ska inte skriva någon minnesruna över min far, som fastän han var en ordens man misstrodde orden, och då inte minst de stora ord som kunde vara på sin plats i ett sådant sammanhang.
Förra måndagen besökte jag honom på sjukhuset. Vi satt och drack kaffe, lyssnade på Miles Davis på Spotify, pratade om Ukraina, en bok om Europas revolutioner jag höll på att läsa, Montaigne som med sin skepticism var en tänkare i hans smak. Sjukhusmiljön och det faktum att sjukdomens skugga hade vuxit gjorde att det inte var alldeles som vanligt, men det var tillräckligt som vanligt för att det ska framstå som svårbegripligt att han fyra dagar senare när jag återvände hade sagt sitt sista ord, och att han samma veckas sista morgon med stoiskt mod kämpade fram sitt sista andetag.   
En sådan sak räcker orden inte till för – och också att säga det är på sätt och vis en språklig kliché.
Johan

torsdagen den 27:e mars 2014

Loes litterära hämnd

Det är förstås jag som är måltavlan: en lyrikkritiker med en och annan taskig sågning på samvetet. Är det alltså läge för uppläxning eller bara underhållning i Erlend Loes nya roman?
Inventering handlar om en poet som löper amok efter några elaka avfärdanden för mycket. Nina Faber har alltid verkat i marginalen, och med tiden drivit allt längre ut i den. Efter en del dystra år med lite uppmärksamhet men mycket alkohol är det dags för comeback. Förläggaren är övertygad om att de impressionistiska variationerna i nya boken "Bosporen" är det bästa hon skrivit, men litteraturklimatet har hårdnat och kritikerna visar ingen pardon.

Här skriver jag om Inventering.

Ann

tisdagen den 25:e mars 2014

Varthän samhällsskutan barkar

Staten och kapitalet sitter ju i samma båt – men vem som håller i rodret har växlat med konjunkturerna. Under efterkrigstidens rekordår satt kapitalet still i båten, tyglat av den sociala ingenjörskonstens knopar. Idag navigerar finanskapitalet över det stormande krishavet med allt lättare demokratisk barlast.     

Här finns hela min recension av Wolfgang Streecks bok Köpt tid - den demokratiska kapitalismens uppskjutna kris.

Johan