onsdag 6 juni 2018

Juninatten finns, juninatten finns


Jag funderar över hur det kan vara att möta texten för första gången – kanske finns ingen diktsamling jag läst så många gånger som ”Alfabet”. Men snart har jag sugits in i uppläsningen och hör orden som på nytt, låter dikten skölja över mig som dyningar.
aldrig var jordklotets rundning så ljuvlig / aldrig de zinkvita nätterna så vita
Inger Christensen låter världen och språket expandera i svindlande skönhet och skräckinjagande skörhet. Man behöver inte lägga vikt vid att det är fråga om en systemdikt, som förutom den alfabetiska kronologin utgår från Fibonaccis talföljd, men man kan känna hur dikten förgrenas och utvidgas och öppnar sig mot oändligheten.
Jag skriver om en iscensatt läsning av Alfabet på Hipp, här.

Ann


söndag 3 juni 2018

Horace Engdahl och Svenska Akademiens kris

– Det är ett äventyr som börjar faktiskt. Riktigt vad det innebär kan jag bara ana, sa Horace Engdahl när han som nyinvald ledamot intervjuades i Aktuellt 1997.
Frågan om att träda in i Akademien beskrev han själv som en total överraskning. Men i kulturvärlden var valet tvärtom väntat, ja, framstod som närmast oundvikligt.

Tillsammans med min kollega Filip Yifter-Svensson tecknar jag här ett porträtt av Horace Engdahl, ledamoten som många anser har Svenska Akademiens öde i sina händer.

Ann 

torsdag 31 maj 2018

Den mardrömslika barnflickan

Att ”Vaggvisa” blivit en internationell succé och översatts till ett fyrtiotal språk kan bero på att den kittlar delvis samma nerver som hollywoodthrillern ”Handen som gungar vaggan”. Den galna kvinnan som nästlar sig in i familjen för att parasitlikt ta över den. Det största hotet i en harmlöst vardaglig förpackning. Visst har Louise också drag av gränslös kaninkokerska. Här placeras ett rensat kycklingskrov i kylskåpet, som ett makabert varsel. Eller bara en påminnelse om hur det är att vara fattig och inte tanklöst kunna slänga ätbara rester.
 Jag skriver om Leila Slimanis roman "Vaggvisa", här.

Ann

onsdag 30 maj 2018

I Kerstin Ekmans hage

I Kerstin Ekmans nya bok ”Gubbas hage” begråts åtskilliga fallna växter, inte bara storgranen som grannen gjorde till skotergarage eller vildapeln som krossades av en maskin när vägkanten röjdes. Ekman bryr sig också om tibastbusken som körts ner av traktorn och den förgiftade ängsviolen mellan hjulspåren på skogsbilvägen. Ja, till och med den förvuxna gräsmattans tusenskönor och brunört ömmar hon för, när hon ser hur de skövlas av villaägarens motorgräsklippare.
Kerstin Ekman är en värnare av det vilda, en artrikedomens försvarare, en botanisk mångfaldsupporter. Medan hon tycks ha tagit definitivt avsked från skönlitteraturen med den magnifika satiren ”Grand final i skojarbranschen” 2011 fortsätter hon den gröna civilisationskritik i essäform som inleddes 2007 med ”Herrarna i skogen”. Trots allt var det inte för inte hon övertog Harry Martinsons stol i Svenska Akademien.
 Jag recenserar Kerstin Ekmans "Gubbas hage", här.

Ann 

onsdag 23 maj 2018

Språket spänner sitt segel


Går det att skriva en helt vanlig recension av Katarina Frostensons nya bok? Att tänka bort skandaler, anklagelser, bråk och eventuella brott, ja, hela den sargade Svenska Akademien och hennes roll däri? Å ena sidan: litteratur existerar aldrig i ett vakuum, det är svårt att inte låta blicken färgas av det man vet, eller tror sig veta, om författaren. Å andra sidan: dikten skapar sin egen verklighet, kan inte stå till svars för sin skapare utan måste få lov att läsas i sin egen rätt.


Min recension av Katarina Frostenson finns här

Ann

torsdag 10 maj 2018

Världen av i förrgår



Porträtt av Erasmus av Rotterdam. Hans Holbein d.y. (1523)

Medan åskmolnen skockades över 30-talets Europa satt Stefan Zweig och skrev en bok om Erasmus av Rotterdam. En flykt in i historiens dammiga gemak när samtiden framstod som outhärdlig? Nej, raka motsatsen: Zweig riktar den antikvariska spegeln mot sin egen tid och ser mönster gå igen, misstag upprepas – ja, presenterar 1500-talsversionen av den eviga historien om hur idealen trasas sönder av fanatism och maktpolitik.
Här finns min krönika om Erasmus och "Om viljans frihet".

Johan 

tisdag 24 april 2018

Världen sedd från bahytten



Går vi till den privata Jane Austen är modeintresset långtifrån något som prackats på henne i efterhand. Ja, Austens brev är en lång kavalkad av jaktrockar, bahytter, sammetsslängkappor, silverband och volanger. Där finns knappt ett brev utan ett djupt engagemang i klänningsbestyr, tyginköp och hur den senaste hättan tar sig ut. Inför systern Cassandra, som är adressat till merparten av breven, kan hon sucka: ”jag är så led vid & blygs över halva mitt förråd av kläder, att jag nästan rodnar vid blotta åsynen av den garderob i vilken de hänger. Men min grova prickiga klänning ska inte få vanhedra mig länge till, den skall mycket snart göras om till underkjol.”

Jag skriver om Jane Austen, populärkulturell kult, elaka brev och känslan för vackra klänningar, här.

Ann

fredag 20 april 2018

Poesins vattendelare

Den som ger sig in i Katarina Frostensons poesi för att söka nycklar till hennes person går lätt vilse i en flimrande ordskog av symboler, fragment, ekon och myter, där betydelserna hela tiden förskjuts. Här skymtar en hind mellan stammarna, en förvandlad jungfru i hjortskepnad på flykt från jägarens pil. En kvinnokropp, utkastad i leran. En man som ömsom bär pilbåge, ömsom slaktarmask, en svikare, en lögnare, en varglikt leende mördare. Men rollerna kan växla, offer bli förföljare, utsatthet vändas i triumf, bödeln visa sig vara en befriare.
Den våldtagna Philomela får visserligen sin tunga utskuren men hon lyckas återge sin berättelse i en väv, som blir en bild för själva poesin. Jägaren Aktaion som råkar se jungfrugudinnan Artemis bada naken döms att själv bli ett jagat villebråd.


Vad säger Katarina Frostensons poesi? I stormen kring Svenska Akademien vänder jag här blicken mot dikten.

Ann

söndag 15 april 2018

Så löser man kriser

Philomela är i grekisk mytologi kungadottern vars tunga skars av för att hon inte skulle kunna vittna om den våldtäkt hon utsatts för. I en av Katarina Frostensons mer kända dikter från 1994 ger hon den förstummade kvinnan röst:

även om tungan slitits ur sin vävnad
var rösten kvar därinuti
hur får huvudet ro
För en vecka sedan, när tre ledamöter hoppade av, frågade jag mig här hur få de Aderton egentligen kunde bli. Sedan de decimerats till elva kommenterade jag den katastrofala krishanteringen här.

Ann


tisdag 3 april 2018

Skoningslöst om systrar

”Finna sig” följde en kvinna genom olika roller i livet, som mamma, hustru, älskarinna och vårdare, och satte ljuset på hur hon låstes fast av både andras föreställningar om den perfekta kvinnan och egna krav. I nya romanen handlar det istället om två systrar och deras skavande relation till varandra. Det är en berättelse med lösare konturer och mjukare kanter, men fortfarande med den psykologiskt genomborrande blicken påkopplad.

Jag recenserar Agnes Lidbecks "Förlåten", här.

Ann