måndag 20 augusti 2018

Glittrande poetisk skattkista


Med början på en botten som både är en undervattenstillvaro bland koralldjur och havstulpaner och ett psykiskt tillstånd, en ”igloodepression”, utspelar sig dikten i ett gränsland mellan myt och verklighet, mellan fest och kris. I porlande bildkaskader rekonstrueras Ambivalencias forna liv ur minnesförlustens skärvor: ”Veckor som gnistrar,/ blodapelsinjuice i venerna. En liten/ vintergata. Jag är en strimma häger.”


Här finns min recension av Lina Hagelbäcks diktsamling "Ambivalencia".

Ann

söndag 19 augusti 2018

Såriga själar emellan



”Kan uppkomsten av en så säregen personlighet som August Strindbergs förklaras?” Det undrar Martin Lamm inledningsvis i sin stora Strindbergbiografi från 1940-42, och egentligen är det väl en fråga som varje levnadstecknare måste ställa sig. Hur förklarar man ett liv? Martin Lamm tog sig an sin stora uppgift genom att låta dikt och privatliv spegla varandra på ett sätt som knappast skulle få godkänt idag, när förmågan att skilja på person och verk tillhör den litteraturvetenskapliga grundkursen. Inte desto mindre lade han med sina biografiskt inkännande läsningar grunden för all vidare Strindbergforskning och inspirerade även uppsättningar av pjäserna.

Här hittar man min recension av Kjell Espmarks bok "Martin Lamms ögonblick".

Ann


lördag 18 augusti 2018

Går det att rädda kritiken?

Yrken kommer och går. Vem saknar lykttändarna, växeltelefonisterna, kittelflickarna eller sumprunkarna? Sörjer någon att munskänker och skarprättare numera har det tufft på arbetsmarknaden? Det är lätt att tro att även kritikerna tillhör en yrkeskategori som inom en inte så avlägsen framtid kommer att förpassas till historien. Sedan millennieskiftet har kritikens död utropats gång på gång. Var det inte bloggarna som skulle stå för nådastöten så var det skribenternas egofixering eller läsarnas förlorade koncentrationsförmåga. Ryktet om kritikens snara frånfälle är förstås överdrivet, men att hälsan inte är på topp kan man väl i alla fall skriva under på. Sneglar vi mot våra skandinaviska grannar verkar situationen vara precis så alarmerande som olyckskorparna varnat för. När Information i höstas räknade antalet recensioner i de största danska dagstidningarna visade resultatet att mer än en tredjedel hade försvunnit på tio år. I Norge är siffrorna ännu dystrare. Här har mer än hälften av recensionerna skurits bort, enligt tidningen Klassekampens statistik.

Tidigare i sommar skrev jag en essä om kritikens framtid, den hittar man här
Ann




Att älska de främmande orden


Poeten Eva Runefelt sa en gång att hon har Gunnar Ekelöf i sitt medicinskåp. Jag tänker på det när jag lägger mig i soffan med den åttahundrafemtiosidiga utgåvan av Ekelöfs ”Samlade dikter” mitt under en ovanligt segdragen sommarförkylning. Kan poesin lindra min svidande hals, svalka mitt bultande huvud? Så klart inte. Och, samtidigt ändå – visst! Det känns som om dikterna sveper som en isande mentoltablett genom kroppen.


Jag skriver om den nya Ekelöfutgåvan, här.

Ann

onsdag 6 juni 2018

Juninatten finns, juninatten finns


Jag funderar över hur det kan vara att möta texten för första gången – kanske finns ingen diktsamling jag läst så många gånger som ”Alfabet”. Men snart har jag sugits in i uppläsningen och hör orden som på nytt, låter dikten skölja över mig som dyningar.
aldrig var jordklotets rundning så ljuvlig / aldrig de zinkvita nätterna så vita
Inger Christensen låter världen och språket expandera i svindlande skönhet och skräckinjagande skörhet. Man behöver inte lägga vikt vid att det är fråga om en systemdikt, som förutom den alfabetiska kronologin utgår från Fibonaccis talföljd, men man kan känna hur dikten förgrenas och utvidgas och öppnar sig mot oändligheten.
Jag skriver om en iscensatt läsning av Alfabet på Hipp, här.

Ann


söndag 3 juni 2018

Horace Engdahl och Svenska Akademiens kris

– Det är ett äventyr som börjar faktiskt. Riktigt vad det innebär kan jag bara ana, sa Horace Engdahl när han som nyinvald ledamot intervjuades i Aktuellt 1997.
Frågan om att träda in i Akademien beskrev han själv som en total överraskning. Men i kulturvärlden var valet tvärtom väntat, ja, framstod som närmast oundvikligt.

Tillsammans med min kollega Filip Yifter-Svensson tecknar jag här ett porträtt av Horace Engdahl, ledamoten som många anser har Svenska Akademiens öde i sina händer.

Ann 

torsdag 31 maj 2018

Den mardrömslika barnflickan

Att ”Vaggvisa” blivit en internationell succé och översatts till ett fyrtiotal språk kan bero på att den kittlar delvis samma nerver som hollywoodthrillern ”Handen som gungar vaggan”. Den galna kvinnan som nästlar sig in i familjen för att parasitlikt ta över den. Det största hotet i en harmlöst vardaglig förpackning. Visst har Louise också drag av gränslös kaninkokerska. Här placeras ett rensat kycklingskrov i kylskåpet, som ett makabert varsel. Eller bara en påminnelse om hur det är att vara fattig och inte tanklöst kunna slänga ätbara rester.
 Jag skriver om Leila Slimanis roman "Vaggvisa", här.

Ann

onsdag 30 maj 2018

I Kerstin Ekmans hage

I Kerstin Ekmans nya bok ”Gubbas hage” begråts åtskilliga fallna växter, inte bara storgranen som grannen gjorde till skotergarage eller vildapeln som krossades av en maskin när vägkanten röjdes. Ekman bryr sig också om tibastbusken som körts ner av traktorn och den förgiftade ängsviolen mellan hjulspåren på skogsbilvägen. Ja, till och med den förvuxna gräsmattans tusenskönor och brunört ömmar hon för, när hon ser hur de skövlas av villaägarens motorgräsklippare.
Kerstin Ekman är en värnare av det vilda, en artrikedomens försvarare, en botanisk mångfaldsupporter. Medan hon tycks ha tagit definitivt avsked från skönlitteraturen med den magnifika satiren ”Grand final i skojarbranschen” 2011 fortsätter hon den gröna civilisationskritik i essäform som inleddes 2007 med ”Herrarna i skogen”. Trots allt var det inte för inte hon övertog Harry Martinsons stol i Svenska Akademien.
 Jag recenserar Kerstin Ekmans "Gubbas hage", här.

Ann 

onsdag 23 maj 2018

Språket spänner sitt segel


Går det att skriva en helt vanlig recension av Katarina Frostensons nya bok? Att tänka bort skandaler, anklagelser, bråk och eventuella brott, ja, hela den sargade Svenska Akademien och hennes roll däri? Å ena sidan: litteratur existerar aldrig i ett vakuum, det är svårt att inte låta blicken färgas av det man vet, eller tror sig veta, om författaren. Å andra sidan: dikten skapar sin egen verklighet, kan inte stå till svars för sin skapare utan måste få lov att läsas i sin egen rätt.


Min recension av Katarina Frostenson finns här

Ann

torsdag 10 maj 2018

Världen av i förrgår



Porträtt av Erasmus av Rotterdam. Hans Holbein d.y. (1523)

Medan åskmolnen skockades över 30-talets Europa satt Stefan Zweig och skrev en bok om Erasmus av Rotterdam. En flykt in i historiens dammiga gemak när samtiden framstod som outhärdlig? Nej, raka motsatsen: Zweig riktar den antikvariska spegeln mot sin egen tid och ser mönster gå igen, misstag upprepas – ja, presenterar 1500-talsversionen av den eviga historien om hur idealen trasas sönder av fanatism och maktpolitik.
Här finns min krönika om Erasmus och "Om viljans frihet".

Johan