onsdag 13 februari 2019

Ögonblicket som spökar resten av livet

När gick allt fel? Vid vilken stund fattades det ödesdigra beslutet som spökar resten av livet? Det är frågor som sysselsatte också Franz Werfel, den på sin tid så uppburne tysk-judiske författaren, vän till Kafka och gift med Alma Mahler, som sedan i stort sett glömts bort. I den nu återutgivna romanen ”Studentjubileet. Historien om en ungdomssynd” från 1928 (översättning Karl Fägersten, Nilsson förlag) är det ett hånfullt skratt som är den utlösande faktorn. En gymnasieelev börjar skratta åt en skolkamrats klumpighet på gymnastiken och alla andra tar efter. Den intelligente skolkamraten som alla tidigare beundrat tappar helt sitt anseende, och också lärarna börjar betrakta honom med andra ögon.

Här skriver jag om Franz Werfels läsvärda roman.

Ann

lördag 9 februari 2019

När August Strindberg inte mötte Viktor Rydberg

Den mänskliga krutdurken Strindberg, alltid lika ödmjuk, kallade gärna den äldre författaren för ”Kucko-Rydberg” i brev till sina vänner och slog fast: ”Jag behöver inte lära mig något av Rydberg – jag behöver inte falla på knä för honom”. Att Rydberg var tidens store författare och att de ämnen han skrev om i högsta grad intresserade också Strindberg spelade ingen roll: nej, han hade knappt läst Rydberg, hävdade han. Det hade han förstås. Varför Strindberg så ivrigt förnekade allt inflytande från föregångaren har säkerligen att göra med en vilja att putsa på genimyten och hävda sin originalitet: här kommer författaren som skapat sig själv från ingenstans!


Jag har lyssnat till ett föredrag av Birthe Sjöberg i Helsingborg. Här skriver jag om förhållandet mellan Viktor Rydberg och August Strindberg.

Ann

söndag 3 februari 2019

Jila Mossaed om Forough Farrokhzads poesi

Egentligen är det häpnadsväckande att Forough Farrokhzad inte är mer känd i västvärlden. På svenska publicerades ett par böcker med översättningar på 90-talet, och det är än så länge allt som finns. Ändå är hon som gjord för att bli en legend. En iransk Sylvia Plath som sprängde såväl samhällets som diktens konventioner, levde vilt, älskade fritt, skrev kompromisslöst och dog ung.

– Hon var ett fenomen, före sin tid både språkligt och politiskt. En poet på samma nivå som de största i världen.

Det säger poeten och nytillträdda akademiledamoten Jila Mossaed när jag ringer upp henne i Göteborg för att tala om Forough Farrokhzad, som i Iran är en av 1900-talets mest inflytelserika poeter.

Kanske kan hon få ett större genomslag också här i och med Jila Mossaeds och Rebecca Örtmans pjäs om henne, ”Upprorets poet”, som Riksteatern nu turnerar med i Skåne. Mossaeds förhållande till Farrokhzad sträcker sig tillbaka ända till gymnasietiden, då hon själv började skriva poesi. Som så många andra lärde hon sig Farrokzhads dikter utantill. De hann aldrig träffas: innan Mossaed hunnit gå ut gymnasiet dog Farrokzhad i en bilolycka, endast 32 år gammal.

– Hennes dikter är varma, humana, fulla av passion och kärlek. De går direkt till hjärtat.

Här intervjuar jag Jila Mossaed.

Ann

Hackande textmaskin

Vad jag hör till att börja med är så många ekon från andra poeter att jag har svårt att koncentrera mig på vad Rydén Reynols egentligen skriver. Än vrids orden som hos Anna Hallberg, än faller de sönder som hos Katarina Frostenson, än förskjuts ljuden som hos Aase Berg, än manglas meningarna som hos Lars Mikael Raattamaa. Det hela liknar närmast ett tvärsnitt av svensk 00-talspoesi, när OEI var som hetast och alla refererade till amerikansk language-poesi. Formuleringar som ”svälla svalg”, ”Stavar i bredden” eller ”DELA UT I DELEN” låter nästan lika välbekanta som hjärta-smärta.

Men kanske ska man inte kräva originalitet av en debut? Eller så är det helt enkelt inte en egen röst som är grejen här. Poeten skriver till och med: ”En röst men aldrig min röst”. Och önskar sig vidare: ”Om vi kunde tala samtidigt, många. Vem vet hur en gemensam röst låter?”

Jag recenserar Lina Rydén Reynols debut, här.

Ann

lördag 2 februari 2019

Mollstämd roman om åldrandet

När Qvandt nu romandebuterar med ”Strålgångar”, som också är den första boken på det nystartade Lil’Lit förlag, är det åldrandet som dissekeras. Även denna berättelse kan sägas vara ett sökande efter människolivets innersta kärna. Karin, sedan många år tillbaka änka, bor ensam i en mindre stad bland gamla brev, foton och minnen. Det förflutna har på sätt och vis blivit verkligare än nuet. När läkaren förklarar att hon snart kommer att förlora synen fäller hon ner hattens svarta flor och avskärmar sig allt mer från världen.
Här recenserar jag Charlotte Qvandts debutroman.

Ann

Med själen insydd i byxslagen


Hos Henry Parland susar natten fram i 120 kilometer i timmen. Hans poesi sjuder av fart, bullrar av jazz och fångar fascinerat gatulivets puls i tjugotalets Helsingfors. Också hans liv passerade snabbt. Parland var den yngste av de finlandssvenska modernisterna, i en tid då det var öster om Bottenhavet som den svenska poesin var som modernast, och genom sin för tidiga död endast 22 år gammal har han förblivit evigt ung. Med lätt handlag och ett blaserat leende besjunger han det brusande storstadslivet i korta, krumelurartade dikter som är mer genomarbetade än de först ger intryck av. 

Här skriver jag om Henry Parlands dikter.

Ann