fredag 28 februari 2014

Vitamininjektion mot politisk håglöshet

När ekonomerna ställer diagnos på samhällskroppen och konstaterar skenande statsskuld och sjunkande BNP är medicinen som rekommenderas ofta sådan att den riskerar ta död på patienten. Den försvagade sätts på svältkur, den som snavar och faller upptäcker att skyddsnätet dragits in.
Och bakom siffrorna finns verkliga människor som får lunginflammation och hjärtinfarkt eller sätter en pistol mot tinningen hellre än att leta mat i soptunnorna. I folkhälsoforskarna David Stucklers och Sanjay Basus bok Åtstramning till döds granskas dagens finanskris ur ett medicinskt perspektiv.
 
Läs resten av min recension här.
 
Johan
 

söndag 23 februari 2014

Inför bokrean



Klockan sju på tisdag morgon kommer bokälskarna som vanligt stå utanför butikerna och vänta på att bli insläppta. I veckan har kartonger med reaböcker packats upp, kataloger skickats ut, fynd kryssats för.
Fast inte är väl bokrean vad den en gång var?
För ett antal år sedan ringlade köerna långa, folk stormade in i midnattsöppna butiker och ryckte åt sig böcker. Eller hämtade kassar fullproppade med förhandsbeställda titlar. Inte undra på att bokhandlare lätt får något nostalgiskt i blicken när de talar om dessa tider, som ju inte är så värst avlägsna egentligen.
Jag rekognoscerar bokbranschen i nordvästra Skåne, här.

Ann

fredag 21 februari 2014

Bortom orden

Den norske författaren tvekade länge inför att skriva om sin dotter, kallad G, och denna tvekan är ett bärande tema i hans fina självbiografiska roman Sjunga. Är det rätt att utlämna henne, hon som inte ens kommer att kunna läsa vad han skrivit? Och hur kan han sätta ord på hennes ordlösa upplevelser, när han inte har en aning om vad som pågår i hennes inre?
 Här skriver jag om Lars Amund Vaages roman Sjunga.

Ann

måndag 17 februari 2014

Jungfru Maria ner på jorden

Vem är då Tóibíns Maria? Ja, hon skiljer sig en hel del från konsthistoriens ljuva jungfrumoder, hon som med ett milt leende blickar ned på sin trinde gosse som en inkarnation av den självuppoffrande moderskärleken. Romanen handlar om en jordisk kvinna, en skeptisk, folkskygg och förbittrad sådan. Visst är hon den sörjande modern, men hennes sorg har taggar lika vassa och ilskna som den korsfästes törnekrona. Och ömmare är inte hennes kärlek än att hon flyr för att rädda sitt eget skinn innan sonen dragit sin sista smärtsamma suck.
Jag skriver om "Marias testamente" här.

Ann

söndag 16 februari 2014

lördag 15 februari 2014

Poesi från revolutionernas årtionde

De stora orden finns kvar i Wrangborgs andra diktsamling Vad ska vi göra med varandra, som kan läsas som en direkt fortsättning på debuten.
Diktjaget har slutat jobba i caféköket, flyttat från Göteborg till bostadsbristens Stockholm och själva arbetet skymtar fram mer i förbifarten.
Den här gången tar poeten ett mer globalt grepp på orättvisorna och rör sig mellan världens flyktingläger, tortyrkamrar och söndersprängda skolor och det Alliansens Sverige som präglas av utförsäljningar och utförsäkringar.

Här recenserar jag Jenny Wrangborg.

Ann

onsdag 12 februari 2014

Bland pärlfiskare och kentaurer

Och Österman skriver också som om 2000-talets fragmentiserade språklaborationer aldrig ägt rum; snarast liknar hon en yrvaken symbolist som precis håller på att upptäcka surrealismen.
Högstämt bildspråk? Javisst! Outgrundliga metaforer? Såklart! Föreställningar om att orden kan uppenbara en verklighet bortom det iakttagna? Minsann. Ja, här är fullt av en mystik, romantik och exotism som sällan skådats i lyrikform på denna sida millennieskiftet.
 
Här recenserar jag Lina Östermans debut Flodsökare.
 
Ann
 
 

måndag 10 februari 2014

Blek februari





Ann

Psykets labyrinter

Fixa idéer, långsökta övertygelser och halsstarriga planer är återkommande inslag när Bromander ger sig in i det mänskliga psykets labyrinter – det är knappast en slump att boken inleds med ett citat av Jorge Luis Borges.
Det kan handla om en skrupelfri konstmecenat som specialiserat sig på mun- och fotmålare, en bortglömd författare som i samband med sin 80-årsdag försöker skaka liv i sin karriär genom en katastrofal lunchbjudning, antifascistiska aktivister eller konspirationsteoretiker fixerade vid Palmemordet.
Här skriver jag om Henrik Bromanders noveller.

Ann 

söndag 9 februari 2014

fredag 7 februari 2014

Den perfekta spökhistorien

"Kvinnan i svart" är en berättelse som inte med en blinkning avslöjar att den är skriven på 1980-talet och inte ett sekel tidigare. Gotiskt är bara förnamnet: författaren strösslar generöst med skräckromantiska inventarier och nickningar till föregångare som Henry James.

 
Här skriver jag om Susan Hills skrämmande Kvinnan i svart.
 
Ann

torsdag 6 februari 2014

Livet i låtsaslandet

Få saker kan vara angelägnare än att kämpa för frihet, men vad är friheten värd om den serveras på ett fat – ja, vad ska en människa göra med sin frihet om hon saknar ett meningsfullt socialt sammanhang?  
Frågorna dyker upp när jag läser Pooneh Rohis debutroman Araben, som handlar om två generationer iranska invandrare en snöig vinter och tvekande vår i Stockholm. Jagberättaren är en ung kvinna som lyckats med det mesta i landet där hon vuxit upp. Med jämställd svensk pojkvän lever hon urbant medelklassliv, och tankarna kretsar kring lägenhetsköp och doktorandansökan hon ännu inte fått svar på. 
Hennes motpol är den slitne medelålders man som frånskild och långtidsarbetslös sitter på tunnelbanan med en tom portfölj i knäet och försöker hålla minnena, tankarna och tillvaron i styr.  
Läs resten av min recension av Pooneh Rohis roman Araben här. 

Johan

måndag 3 februari 2014

Efter vattnets utplånande kraft

Noaks ark. Medeltida fransk bokillustration

Och åter stiger de mot vattenytan
som bleka vattenliljor
de som inte nådde land.

Ur Kalla mig Noa av Lennart Sjögren

söndag 2 februari 2014

Och sen kom regnet





Det minsta man kan begära av en vinter är väl lite vitt på taken. Det har varit alldeles för lite av den varan i vinter, så efter en grå norrländsk jul tittar jag tindrande efter varje snöflinga. I Skåne betyder snöfall havererad kollektivtrafik, brunslaskiga gator och en massa gnäll. Men det är det förstås värt för att få se ett vitt täcke lägga sig försonande över den trötta marken. Här är det Helsingborg som för ett par dar förvandlades till en vintersaga. Innan regnet kom.
 
Ann