Västerbotten, oktober

Ann

Januari

Ann

Februariträd

Ann

Gråvita mellandagar

 

Ann

Oktoberljus

Ann

I häggens tid

Ann

Möte i mars

Snart mitten av mars, luften är kall att andas och snöflingorna singlar ned över Malmö. Ett tunt vitt täcke har försonande lagt sig över det gudsförgätna grönområdet vid järnvägsspåret, dit alla stadens övergivna plastpåsar tycks samlas grådaskiga vinterdagar. Jag kommer cyklande, det är kväll, förbipasserande kurar i jackor de hade tänkt lägga av sig för flera veckor sedan. Tristessen i detta område, ett ingenmansland mellan järnvägsviadukten, bilfirman och rondellen som markerar att här tar stadskvarteren slut, har en närmast betryggande effekt. En av dessa platser man dagligen passerar, och just bara passerar.

Plötsligt sveper något förbi intill mig. Luften fylls av flaxande vingar, en kort sväng och så slår sig ett brunspräckligt fjäderpaket ner på metallstängslet. Jag stannar cykeln och håller andan. Det måste vara en rovfågel som sitter med ryggen vänd mot mig, högst en meter bort. Jag står still. Sakta vänder fågeln huvudet mot mig och jag blickar in i en kattugglas vitkantade ögon. Några sekunder, som om den bedömer mig med sin aristokratiskt överlägsna och kritiska blick, sedan sveper den iväg, försvinner med en ny sväng bort.

Ett så kort ögonblick, och cykelbanan har förlorat all sin glåmiga vardaglighet. Jag har blickat in i en natur som tycks mytisk, magisk, och snöflingorna faller med ett helt nytt skimmer.

Ann



Före ovädret

Ann

Oktoberhimmel

Norrländska musöron

Höst, Västerbotten II

Höst, Västerbotten

Blå fingrar

 

Den skulle blomma i juli, enligt fröförpackningen, men först nu i slutet av september har klockrankans första klocka slagit ut. Jag har länge drömt om en trädgård, ganska irrationellt (också bostadspriserna i Malmö förutan) med tanke på att mina fingrar snarare är (kulspetspenne)blå än gröna - krukväxter brukar inte må så bra i min närhet.

Men sedan balkongen kom in i mitt liv har jag drabbats av en odlarentusiasm som inte riktigt ryms på de två kvadratmetrarna. Beredd på att det mesta skulle vissna med en gång är jag djupt förundrad över att det inte bara växer, utan också kommer fram ätbara saker.

Störst glädje har vi nog haft av smultronen, som inte skulle ge skörd förrän nästa år men stadigt gett en liten daglig dessert i över en månads tid.

Ann

Lantliv

Vi tog några dagars semester förra veckan och åkte ut på landet - det mer än fördubblar sommarens  lediga dagar. Så nu återvänder jag till recensionshösten utvilad och återhämtad och mätt på solsken, frisk lantluft, historiska utflyktsmål och sköna naturreservat... var tanken, fast uppriktigt sagt känner jag mig lika utsjasad som vanligt medan böckerna taktfast dimper ned i brevlådan, arbetshögen växer och renoveringen som det var dags att ta tag i tycks allt avlägsnare.

 Ann