torsdag 16 juli 2009

Dyraste vän!


Jag gör en antikvariatsrunda i Nordvästskåne, fast besluten att inte köpa någon bok (jobb - inte nöje...) Jag lyckas rätt väl i min föresats. Men med hem kommer i alla fall ett litet häfte köpt på utförsäljning för det facila priset 25 kronor, ett faksimil av en "brefställare för älskande", tryckt i Minneapolis 1891. Det ingår i "Svensk-Amerikanska Biblioteket och har den rykande moderna titeln "Kärlekstelefonen" - "Innehållande 79 mönsterbref för älskande af båda könen".
En minst sagt lärorik lektion! Vem behöver inte lite vett och etikett i sin kärlekskorrespondens?
Här går man igenom alla stadier, från "Allmän anhållan om bekantskap" - med såväl temligen gynnsamma som afböjande svar - till "En fästmös förebråelser till sin otrogne man". Alla upptänkliga varianter finnes: böner om genkärlek, svar på muntliga frierier, kärleksförklaringar efter kort bekantskap, rik man som beder om en fattig flickas kärlek, fattig man som anhåller om en rik flickas hand, äldre man till ung flicka, kärleksbref från en vandrande gesäll. (Hm, varför är det alltid männen som tar initiativet till att deklarera sina känslor?)
Särskilt handtverkare har mycket att hämta, här finns flera förslag för just denna yrkeskategori: "Älskade flicka! Ehuru jag är en simpel och enkel handtverkare, som icke synnerligen förstår mig på sirligt talesätt och valda uttryck, så tror jag att ni ändå icke skall vredgas på mig, om jag på detta sätt anhåller om er vänskap, ja ännu mer - om er kärlek." Sirligt? Nej, nej.
Hur ska man svara då? Vi tar den positiva varianten:
"Bäste herr N. N.!
Man har från alla håll beskrifvit er för mig som en man, den der rätt väl är i stånd att göra en flicka sådan som mig lycklig, och äfven de iakttagelser jag sjelf haft tillfälle att anställa, stämma helt och hållet öfverens med denna uppfattning. Jag drager derföre ej i betänkande, att på ert anbud gifva er ett jakande svar, och beder er endast ytterligare att rätt snart åter glädja mig med några rader.
Eder tillgifna
N. N"
Glödande, inte sant!
Sedan den tragiska biten: hur afsluta ett tidigare kärleksförhållande på resolutaste sätt? Så här kanske: "Det ofördelaktiga ljus, hvari Ni under sista tiden visat Eder, den högst oangenäma, ja fulla sida af Er karakter, som först nu trädt i dagen, samt hela Ert beteende under de sista veckorna, nödgar mig till den bestämda förklaringen, att vi från och med denna stund äro skilda."
Högst underhållande är också de avslutande sidorna med annonser för billiga böcker, med allt från "19 muntra Bondvisor", "Svart-konst bok", "Fläckuttagning" och "Nyaste Gratulationsboken" till "Klosterlivfet afslöjadt. Sann berättelse af en flyktad nunna." Särskilt populära verkar vara instruktionsböcker i konsten att kyssas, praktiska framställningar av det fysiska äktenskapet och guider till "Fruntimmerna sådana som de äro". Delikata ärenden helt enkelt, för "förälskade och icke förälskade, giftaslystne och icke giftaslystne ynglingar, män och gubbar".
Ann


6 kommentarer:

  1. Den där boken köper jag för 30:- verkar vara mycket användbar i konsten att knyta nya kärlekskontakter. Synd bara att jag inte visste att det var så där man skulle uttrycka sig vid en skilsmässa :)

    SvaraRadera
  2. Finns du i närområdet så ta och skynda till Bok & Papper på Eriksgatan i Landskrona. Där fanns ett ex till när jag var där :)

    SvaraRadera
  3. Nä, anonym var bara din kära ex moster :) som var blyg. Visst passar boken bra för mig? Kram

    SvaraRadera
  4. Vilken fantastisk liten handbok!

    Jag erinrar mig en artikel om brevkorrespondens som Sydsvenskan hade för några år sedan. Det var påfallande hur väl de ur bildningssynpunkt enklaste människor uttryckte sig. Hövligt, elegant och just sirligt.

    SvaraRadera
  5. Ja inte sant? Medan de mest bildade idag hafsar ihop sina mail...
    Sedan är det något med gammalstavning som gör mig alldeles lycklig.

    SvaraRadera
  6. För ca 25år sedan gav min mor mig just detta lilla häfte. Jag var då i övre tonåren och hade ännu inte haft tid, eller om det nu var förstånd att intressera mig för värdsliga ting som språket. Hursomhelst skrattade jag både högt och hjärtligt över texterna och det kom för mig att bli vad man skulle kunna kalla en vändpunkt. Den försvann dessvärre i en flytt lite senare och jag har saknat den sedan dess. Jag minns särskilt tydligt frasen: "vredsgas därföre ej dyraste" ja, var det inte "öfver djärfheten av denn min bön att oftare få utbyta tankar med eder"? Minns att jag med den frasen t o m lyckades fånga en flicka, om än inte åt mig själv så åtminstone en god vän och kamrat. Så nu sökte jag i leda på första frasen och hittade er här. Jag kunde för mitt liv inte minnas titeln på den så hjärtligt tack för hjälpen. Jag hoppas nu att jag skall kunna hitta den och se om jag likt min mor med dess hjälp skall lyckas väcka mina elevers intresse.

    Tack än en gång.
    mvh
    Jan-Erik Svedberg

    SvaraRadera