Boka inte en resa en torsdag i oktober. En litteraturkritikers lärdom till nästa nobelprishöst. Men är du inte tillgänglig någon gång under dan? undrar min redaktör. Typ om det blir Tomas Tranströmer? Ha ha, svarar jag: cirka en halvtimme på Arlanda vid tvåtiden.
Väl på Arlanda står jag länge och bara gapar framför nyhetsrubriken. Läser det sms:ade artikelförslaget. Okej, lovar jag, jag försöker väl skriva ihop något på flyget. Om jag tar flygbussen är jag kanske hemma någon gång vid fem halv sex. Får en absolut sista deadline klockan sex. Jag har naturligtvis ingen Tranströmerbok med mig. Inte heller någon internetuppkoppling. Men som väl var ett par gamla Tranströmerartiklar på ett usb-minne.
Jag struntar i bussen och sätter mig vid ett eluttag på Sturup och skriver så fingrarna glöder. Beställer hämtning, internetmodem och Tranströmers Samlade dikter av min fantastiska bilburna svägerska. Mailar iväg texten i bilen tretton minuter före deadline.
Det var historien bakom den här artikeln. Min puls har fortfarande inte gått ned.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar