Uppståndelsens stad. Apokalypsens stad. Det utvalda folkets utvalda stad. Stridsäpple för imperier och tyranner. Skådeplats för mirakler och massakrer. Den plätt på Guds jord med flest profeter per kvadratmeter. Allt det är Jerusalem, och mer därtill. Inte undra på då att Simon Sebag Montefiores krönika med den kaxiga titeln Jerusalem – Biografin är tjock som den Heliga Skrift och tung som en kvadersten från kung Herodes tempel.
Från Davids lyckokast med stenslungan till sexdagarskriget skildrar Sebag Montefiore, tidigare mest känd för sina Stalinbiografier, stadens växlande öden. Den moderna Palestinakonfliktens minfält lyckas han undvika genom att visa respekt för båda sidors rätt till territoriet, även om hans starkaste sympatier omisskännligen finns på den israeliska sidan.
Personregistret är digert som en alla tiders Vem är vem? Här passerar alla från Jesus Kristus och Saladin till Gogol och Lawrence av Arabien revy. Därtill möter vi paramilitära munkar, huliganer från hippodromen, emirer, sultaner, ummayader och abbasider, sionister och evangelister, äventyrare, lycksökare, barbarer och skönandar, romantiska posörer och charlataner från alla raser och trosriktningar.
I själva verket handlar det om en sannskyldig världshistoria, sedd genom den förföriska och lätt hallucinatoriska prisma som Jerusalem utgör. Sebag Montefiore berättar den med elegans, schvung och omsorg om de fängslande detaljerna. Aldrig låter han sinnet för källkritik stå i vägen för en bra historia, och bra historier finns här i överflöd.
Att kalla boken för ett kraftprov är knappast att säga för mycket. För den som vill undvika en litterär motsvarighet till Jerusalemsyndromet – det tillstånd av messianskt delirium som kan drabba en besökare i den Heliga Staden – är sträckläsning inte att rekommendera.
(Publicerad i Norrköpings Tidningar)
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar