Västvärldens våldsfantasier

Den konspirativa föreställningen att nationen i hemlighet är på väg att tas över av en utländsk sammansvärjning. En sammansvärjning så mäktig att rättsstatens och demokratins institutioner nödvändigtvis kommer till korta. Uppfattningen att det enda som kan rädda den hotade nationen är en resolut man som ställer sig över lagen. En mörk riddare stark nog att göra det smutsiga arbetet, bredaxlad nog att ensam bära skulden.

Tankefiguren känns igen inte bara från fascistiska våldsmanifest, den är dessutom den bärande stommen i åtskilliga av de sagor som vävs på vita duken. Den senaste Batmanfilmen är förstås inget undantag, snarare det renodlade exemplet. Ja, är inte mannen med de gotiska fladdermusöronen – playboyen som i nödens stund axlar ansvaret för en otacksam stad – själva sinnebilden för västvärldens svällande våldsfantasier post-11/9?

I Dark Knight Rises utgörs hotet av en centralasiatisk skurk som vill lägga fingrarna på Bomben, samt av ett slags mutation av franska revolutionen, komplett med folkjustis och en olycksbådande pöbelhop. Om jag inte visste att avsikten var att tjäna miljarder med dollar skulle jag kunna tro att den var att kratta uppfarten till Vita huset för George W:s andlige arvtagare (om någon vill göra anspråk på titeln).

Sensmoral? Lita inte för mycket på kvinnor och förstå att kulturmarxisterna är den utländska maktens allierade. Kampen mot ondskans axelmakter fortsätter. Och vill man trots allt inte bli martyr för den goda saken kan man alltid koppla på autopiloten. Som i de drönarattacker som i verklighetens våldsexcesser upprätthåller den amerikanska hegemonin.  

Johan