På många sätt är ”Krönika i sten” från 1970 en klassisk barndomsskildring, skriven ur barnets förundrade perspektiv och med standardingredienser som biobesök, nyfikenhet på det motsatta könet, naiv fascination över tekniken, här i form av flygplan. Allt fångat med Kadares vidunderliga språk, där allting är levande: inte bara bokstäverna utan också regndropparna, gatstenarna, rynkorna i de uråldriga gummornas ansikten. Författaren låter intrycken strömma emot läsaren med en nymornad blick: ”Att se! Vilken oförklarlig förmåga!”Men ”Krönika i sten” är långtifrån bara en nostalgisk tripp till det förflutna, skriven med en lysande sinnlig sensibilitet. Titeln hade lika gärna kunnat vara ”Krönika i blod”
Jag skriver om tre romaner av Kadare, här.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar