Kanske borde jag passa mig för att söka röda trådar i Jonas Bruns poesi. Titeln på hans tredje diktsamling är ”Gestaltlagarna” och det syftar på hur hjärnan för att kunna hantera alla intryck sorterar informationen efter vissa principer och skapar en helhet av det fragmentariska. Vi läser helt enkelt in mönster och mening, också där inga samband existerar. Eller som Brun slår fast: ”Människan luras att se sådant som inte finns. / Att se sådant som inte finns är det enda sättet människan överhuvudtaget kan se.”
Med den tvetydiga varningen i bakhuvudet spårar jag ändå en känsla av förlust som diktsamlingens ledmotiv och urskiljer sökandet efter sammanhang, efter en mening med smärtan, som dess drivkraft. Ja, man kan se det som att poeten letar efter en manual till livet, försöker tyda bruksanvisningen som skulle kunna göra existensen begriplig.
Så inleds min recension av Gestaltlagarna, som man kan läsa resten av här.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar