Fransyska

Bessie MacNicol, A french girl, 1895

Poesi från revolutionernas årtionde

De stora orden finns kvar i Wrangborgs andra diktsamling Vad ska vi göra med varandra, som kan läsas som en direkt fortsättning på debuten.
Diktjaget har slutat jobba i caféköket, flyttat från Göteborg till bostadsbristens Stockholm och själva arbetet skymtar fram mer i förbifarten.
Den här gången tar poeten ett mer globalt grepp på orättvisorna och rör sig mellan världens flyktingläger, tortyrkamrar och söndersprängda skolor och det Alliansens Sverige som präglas av utförsäljningar och utförsäkringar.

Här recenserar jag Jenny Wrangborg.

Ann

Bland pärlfiskare och kentaurer

Och Österman skriver också som om 2000-talets fragmentiserade språklaborationer aldrig ägt rum; snarast liknar hon en yrvaken symbolist som precis håller på att upptäcka surrealismen.

Högstämt bildspråk? Javisst! Outgrundliga metaforer? Såklart! Föreställningar om att orden kan uppenbara en verklighet bortom det iakttagna? Minsann. Ja, här är fullt av en mystik, romantik och exotism som sällan skådats i lyrikform på denna sida millennieskiftet.

 

Här recenserar jag Lina Östermans debut Flodsökare.

 

Ann

 

 

Blek februari

Ann

Psykets labyrinter

Fixa idéer, långsökta övertygelser och halsstarriga planer är återkommande inslag när Bromander ger sig in i det mänskliga psykets labyrinter – det är knappast en slump att boken inleds med ett citat av Jorge Luis Borges.

Det kan handla om en skrupelfri konstmecenat som specialiserat sig på mun- och fotmålare, en bortglömd författare som i samband med sin 80-årsdag försöker skaka liv i sin karriär genom en katastrofal lunchbjudning, antifascistiska aktivister eller konspirationsteoretiker fixerade vid Palmemordet.

Här skriver jag om Henrik Bromanders noveller.

Ann 

Katt på bord

Marie Laurencin, Katt på bordet, 1904

Den perfekta spökhistorien

"Kvinnan i svart" är en berättelse som inte med en blinkning avslöjar att den är skriven på 1980-talet och inte ett sekel tidigare. Gotiskt är bara förnamnet: författaren strösslar generöst med skräckromantiska inventarier och nickningar till föregångare som Henry James.

 

Här skriver jag om Susan Hills skrämmande Kvinnan i svart.

 

Ann

Livet i låtsaslandet

Få saker kan vara angelägnare än att kämpa för frihet, men vad är friheten värd om den serveras på ett fat – ja, vad ska en människa göra med sin frihet om hon saknar ett meningsfullt socialt sammanhang?  

Frågorna dyker upp när jag läser Pooneh Rohis debutroman Araben, som handlar om två generationer iranska invandrare en snöig vinter och tvekande vår i Stockholm. Jagberättaren är en ung kvinna som lyckats med det mesta i landet där hon vuxit upp. Med jämställd svensk pojkvän lever hon urbant medelklassliv, och tankarna kretsar kring lägenhetsköp och doktorandansökan hon ännu inte fått svar på. 

Hennes motpol är den slitne medelålders man som frånskild och långtidsarbetslös sitter på tunnelbanan med en tom portfölj i knäet och försöker hålla minnena, tankarna och tillvaron i styr.  

Läs resten av min recension av Pooneh Rohis roman Araben här. 

Johan

Efter vattnets utplånande kraft

Noaks ark. Medeltida fransk bokillustration

Och åter stiger de mot vattenytan
som bleka vattenliljor
de som inte nådde land.

Ur Kalla mig Noa av Lennart Sjögren

Och sen kom regnet

Det minsta man kan begära av en vinter är väl lite vitt på taken. Det har varit alldeles för lite av den varan i vinter, så efter en grå norrländsk jul tittar jag tindrande efter varje snöflinga. I Skåne betyder snöfall havererad kollektivtrafik, brunslaskiga gator och en massa gnäll. Men det är det förstås värt för att få se ett vitt täcke lägga sig försonande över den trötta marken. Här är det Helsingborg som för ett par dar förvandlades till en vintersaga. Innan regnet kom.

 

Ann