söndag 14 mars 2010

I jämförelse med molnen


Gerhard Richter: Wolkenstudie (1970)


Moln

Med beskrivningen av molnen
måste jag allt skynda mig –
efter bråkdelen av stunden
slutar de att vara si och börjar vara så.

Deras egenhet är att aldrig upprepa sig
i former, nyanser, poser, arrangemang.

De tyngs inte av minnet av nånting
och höjer sig lätt över skeendet.

Inte kan de vittna om vad det vara månde –
de skingras med detsamma åt olika håll.

I jämförelse med molnen verkar
livet närmast välgrundat,
nästan beständigt, nära på evigt.

Bredvid molnen
ser till och med stenen ut som en broder
som man kan lite på,
medan molnen är dessa avlägsna, diffusa kusiner.

Människorna får
hållas på bäst de vill,
Sen dör de allihop, en efter en,
För dem – molnen – är det
inget särskilt
underligt med det.

Över hela Ditt liv
och över mitt ännu inte hela
ståtar de i all sin prakt som de alltid ståtat.

De har ingen skyldighet att gå bort i lag med oss.
De behöver inte vara sedda för att hålla sig uppe.

(Översättning Anders Bodegård)


Måndag kväll kommer jag att befinna mig här för att bland annat tala om Szymborskas moln.

Ann

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar