Jag har god lust att ge upp redan vid första meningen, en vindlande sådan som är lika lång som klumpigt överlastad. Ett dryga 500 sidor långt försök att sammanfatta det senaste decenniet återstår.
Med Högre än alla himlar inleder Louise Boije af Gennäs en romantrilogi som tar sin start vid millennieskiftet och har ambitionen att spegla det samtida Sverige, eller i alla fall den lilla grädda av övre medelklasstockholmare som kan fira nyår i en tjusig våning på Norr Mälarstrand. Anspråken är, åtminstone till en början, på Strindbergsnivå − i fyra sidor får vi följa vindens framfart i huvudstadens geografi. Språket och psykologin har snarare hämtats från reklamvärlden.
En vänkrets – med alla inkomstnivåer, yrkesval och politiska åskådningar representerade − håller ihop i ur och skur, har med- och motgångar, splittras och försonas, samlas på en fantastisk nyrenoverad Smålandsgård för att fira en fridfull gemensam jul och nickar samstämmigt till visdomen ”det krävs en by för att uppfostra ett barn”. När de inte tyngs av världsproblemen går de gärna omkring och tänker ”Livet är underbart och rikt”. Och det är det säkert för en människa som ständigt ”glittrar” − om en av huvudpersonerna används uttrycket i en sådan omfattning att man börjar tro att det handlar om fantasy.
Det är helt enkelt en historia som skulle ha klätt betydligt bättre i ren underhållningskostym. Eller kanske helst borde ha stannat i ett glansigt inredningsmagasin.
Den som siktar högre än alla himlar riskerar förstås ett långt och hårt fall. Men Louise Boije af Gennäs roman får mig inte att lyfta minsta centimeter från marken.
Med Högre än alla himlar inleder Louise Boije af Gennäs en romantrilogi som tar sin start vid millennieskiftet och har ambitionen att spegla det samtida Sverige, eller i alla fall den lilla grädda av övre medelklasstockholmare som kan fira nyår i en tjusig våning på Norr Mälarstrand. Anspråken är, åtminstone till en början, på Strindbergsnivå − i fyra sidor får vi följa vindens framfart i huvudstadens geografi. Språket och psykologin har snarare hämtats från reklamvärlden.
En vänkrets – med alla inkomstnivåer, yrkesval och politiska åskådningar representerade − håller ihop i ur och skur, har med- och motgångar, splittras och försonas, samlas på en fantastisk nyrenoverad Smålandsgård för att fira en fridfull gemensam jul och nickar samstämmigt till visdomen ”det krävs en by för att uppfostra ett barn”. När de inte tyngs av världsproblemen går de gärna omkring och tänker ”Livet är underbart och rikt”. Och det är det säkert för en människa som ständigt ”glittrar” − om en av huvudpersonerna används uttrycket i en sådan omfattning att man börjar tro att det handlar om fantasy.
Det är helt enkelt en historia som skulle ha klätt betydligt bättre i ren underhållningskostym. Eller kanske helst borde ha stannat i ett glansigt inredningsmagasin.
Den som siktar högre än alla himlar riskerar förstås ett långt och hårt fall. Men Louise Boije af Gennäs roman får mig inte att lyfta minsta centimeter från marken.
(Publicerad i Norrköpings Tidningar och Corren)
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar