Flyg ut, du min ballad

I veckan gick jag in i ett antikvariat, ett riktigt antikvariat där luntor är travade på varandra och doften av gamla böcker hänger tung - det var rätt länge sedan sist, även om jag drunknar i räkningar från virtuella bokhandlare. Jag kom naturligtvis ut med en bok, köpt av helt ytliga skäl. En notis i DN berättade häromdagen om hur viktigt omslaget är för försäljningen - därför har den anglosaxiska bokbranschen börjat trycka vissa storsäljare i upplagor med flera olika omslag; tilltalas köparen inte av det ena kanske han gillar det andra. Ibland kan ju en boks utseende faktiskt vara oemotståndligt - men det är kanske inte så ofta fallet just med  massupplagorna. Nå, Oscar Levertins Legender och visor i en andraupplaga från 1903 gick bara inte att motstå i sin ljuva slitna jugendförpackning. Det är en bok jag skulle haft framme på mitt coffeetable, ifall jag druckit kaffe och haft ett särskilt bord för ändamålet.

Bergsskymning

Nu falla aftonskuggor djupa

på alpens hvita kam,

och eterns ljusa himmelskupa

blir mörk och allvarsam.

Re'n solen mist sitt middagsglitter

af öfvermod och hopp

och som ett isadt löje sitter

bland snön på fjällets topp.

Mot svala aftonriken leder

nu vägen långsamt ner,

och ensamhetens tomrum breder

sig kring mig mer och mer.

Och stämmor tystna, handslag brista

för hvarje stund som far.

Snart den kamrat, som blir min sista,

står vid mitt örngåttsvar.

Nu falla aftonskuggor djupa,

och tungt på bergen stå,

och eterns ljusa himmelskupa

blir mörk och dunkelblå.

Det sista fjäll, som ännu glimmar,

förbleknar inom kort.

Det stundar långa, skumma timmar

af kraft, som rinner bort.

Ann