I hur hög grad kan man bestämma vem man ska vara? Är den föreställning om sig själv som en stark, oberoende kvinna Jacky byggt upp bara självbedrägeri, en romantisering av ett ganska sorgligt tillstånd? Eller är det genom sådana identitetskonstruktioner man skaffar sig ryggrad och livslust?
Här skriver jag om Inger Edelfeldts nya roman.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar