Står man på Praça do
Comércio – det sceniska, överdimensionerade torget vid Tejos strand, på tre
sidor omgärdat av eleganta nyklassicistiska arkader och på fjärde sidan öppet
mot den mäktiga floden som nära sitt utflöde i havet snarast påminner om ett
brett sund – känner man tydligt att Lissabon är en stad som vänder ansiktet ut
mot Atlantens vågor, inte in mot den europeiska kontinenten.
Samtidigt som Portugals
triumf framhävdes i monumentala byggprojekt skildrades den i ord av Luís de Camões.
Lusiaderna – en episk framställning av Vasco da Gamas första resa till Indien –
måste vara ett av världslitteraturens märkligaste diktverk. Camões, vars
förebild var Vergilius, valde att lägga den grekisk-romerska gudavärlden som
ett fantastiskt raster över sin nationalistiska och kristna värld. I en
olympisk kallakrigssituation där gudaväsendena bekämpar varandra via ombud spelar
Bacchus (av alla gudar) under täcket med muslimerna medan Venus tar
portugisernas parti.
Det är troligt att den
antika kopplingen för en renässansmänniska var en litterär konvention som
kändes naturlig, men för en sentida läsare sätter gudavärldens inblandning i
striden mellan de kristna och otrogna onekligen hela den religiöst uppbyggliga
berättelsen i gungning. Kulmen utgörs av da Gamas besök på den av kärlekskranka
havsnymfer befolkade Kärlekens ö – möjligen avsedd som ett slags marin
motsvarighet till jihadisternas paradis med 72 jungfrur – dit han och manskapet
anländer för några dagars rekreation inför hemresan. En episod så vågad att
diktaren måste komma med brasklappen att det bara handlar om en allegori.
Trehundra år efter
Camões död i fattigdom och obemärkthet flyttades hans kvarlevor till en
praktfull skulpterad sarkofag i Jerónimosklostrets kyrka. När vi kommer dit är
den smyckad med blomsterkransar – Portugal har uppenbarligen inte glömt sin
nationalskald. På andra sidan gången ligger hans hjälte Vasco da Gama i en
likartad sarkofag. Skulpterad i sten på locket pressar den gamle sjöfararen pietetsfullt
ihop händerna till bön. Kanske drömmer han om havsnymfer.
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar