Lucka 2

James Abbot McNeill Whistler, Nocturne in Grey and Gold, Snow in Chelsea, 1876

Lucka 1

Dagen har varit blyigt novembergrå, ett kallt regn smattrar mot rutan. Skånevinter! Vad kan då passa bättre än att öppna första luckan i Kulturreservatets adventskalender.


Margaret Mcdonald, Winter, 1898



Ideologin bakom galenskapen

Varje gång en islamistisk gudskrigare forcerar paradisporten med en hemmagjord bomb för att ta sina sjuttiotvå jungfrur i anspråk talas det om kulturella skillnader, globala nätverk och giftet i hatpredikningar. När en norsk korsriddare sprider död och förödelse talar man hellre om ensam galning och taskig barndom.

Ändå har förstås också Anders Breivik blivit den han blivit i en miljö där vissa tankar florerat. Närmare bestämt har hans djävul funnit näring i den islamfientliga snårskog vars kraftigaste planta, den parlamentariska högerpopulismen, brer ut sig i ett Europa i kris och vars undervegetation består av allehanda ljusskygga konspirationsteorier.

I senaste numret av Expo (3/2011) – tidskriften som konsekvent riktar sökarljuset mot rasism och högerextremism – kan man läsa om idéerna som inspirerade Breivik. Här finns befängda föreställningar om Eurasien, ”islamiseringen” och västs kapitulation under sjuttiotalets oljekris inför muslimska krav på expansion. Invandring och flitigt barnafödande ses som komponenter i islams stegvisa övertagande av Västeuropa.

Det hela har uppenbara likheter med det tidiga 1900-talets antisemitiska hägringar, och påpassligt nog har Expo en artikel också om Sions vises protokoll, klassikern bland de rasistiska konspirationsskrifterna. Allt från kapitalismen till kommunismen, sekulariseringen och modernismen, förklarades i det fejkade protokollet vara resultat av en gigantisk judisk sammansvärjning.

När extremhögern förnyat sig har man helt enkelt ersatt ”judefrågan” med ”hotet från islam”, men vissa håller ännu fast vid det antisemitiska originalet. Så kan till exempel Svenska Motståndsrörelsen – den öppet nazistiska våldssekt vars föregångare VAM också porträtteras i senaste Expo – ha sin egen bestämda uppfattning om Anders Breivik.

Naturligtvis ingår han i en judisk konspiration.

(Publicerad i Norrköpings Tidningar)

Johan

Den globala byns slavar

Slavskeppen går inte längre i skytteltrafik över Atlanten, med lastrummen fulla av handelsvaror i bojor, men det innebär inte att människan överallt är fri.

Faktum är att det moderna slaveri som kallas trafficking – export och import av tvångsarbetare, huvudsakligen för sexindustrin – haft sin del i den gränsöverskridande ekonomins exempellösa tillväxtkurvor. Ja, sexslavar säljs och köps som aldrig förr i den globala byn.

Om detta handlar den mexikanska journalisten Lydia Cachos reportagebok Maktens slavar. Cacho om någon borde veta vad hon talar om. Inte bara har hon rest jorden runt för att komma till tals med prostituerade, hallickar, torskar och poliser, hon har också arbetat ideellt för traffickingoffren och mordhotats av maffian utan att låta sig tystas.

Det känns därför nästan småaktigt att behöva påpeka att Maktens slavar inte är en särskilt bra bok. Den ger varken den översikt eller – annat än styckvis – det fördjupande mänskliga perspektiv man kunde begära. Ofta gör Cacho stor sak av att hon ska utreda en fråga, men nöjer sig sedan med några svepande omdömen, till exempel om ”det mansdominerade maskineri som driver världen”.

Ett problem – som inte bara är bokens utan också verklighetens – är svårigheten att skilja mellan tvångsprostitution och frivillig prostitution föranledd av ekonomisk misär. Cacho ser båda som oacceptabel exploatering, och här har hon uppenbart en poäng.

När den ekonomiska ojämlikhetens konsekvenser ska summeras är den rikes makt över den fattiges sexualitet inte en liten post i balansräkningen.

(Publicerad i Norrköpings Tidningar)

Johan

Om krisen bortom dagsländeperspektivet

Finansexperterna spår och marknaden rår – och politiken, ja, den följer snällt med i börskursernas, räntesatsernas och kreditvärderingsbetygens alla krumbukter och svängningar. I ett sådant sakernas eländiga tillstånd kan det vara värt att ta ett par steg tillbaka och försöka överblicka den större bilden. Vad finns att säga om EU:s kris bortom dagsländeperspektivet?

Ett svar ger Jürgen Habermas i Om Europas författning, en essä som ges ut samtidigt i ett flertal länder. EU behöver mer överstatlighet, konstaterar den tyske filosofen, men en folkligt förankrad sådan, inte en som innebär ett ”postdemokratiskt byråkratherravälde” bakom stängda dörrar. Bara så kan EU fortsätta den civilisationsprocess som Habermas tycker sig urskilja i historiens gång, en utveckling där makten i allt högre utsträckning underställs rätten.

I sin utopi om en ”kosmopolitisk gemenskap” som i förlängningen sträcker sig bortom EU:s gränser lutar sig Habermas mot de banbrytande tankar om ett globalt statsförbund som Kant utvecklade i Den eviga freden. Den som förväntar sig djärva visioner eller ens en engagerande politisk pamflett lär dock bli besviken. I grund och botten är Habermas essä en skäligen torr analys av EU:s statsrättsliga grunder i gammal god tungfotad stil. Helt annorlunda är den klara debattprosan i bokens appendix, där författaren tar ut svängarna i sin uppgörelse med ”marknadsfundamentalismens socialdarwinistiska potential”.

Nu önskar jag att Habermas hade låtit sin teori om vad EU idealt sett skulle kunna vara brytas mot en diskussion om vad unionen faktiskt är, nämligen en vägröjare för just den nyliberala ordning som lett fram till dagens problem. Kanske skulle boken då bättre ha kunnat fungera som välbehövligt syre i den falnande men nödvändiga debatten om Europas framtid.

(Publicerad i Norrköpings Tidningar)

Johan

Adventspynt... trots allt

Årets julkort?

Adventsfint... nästa vecka kanske?

Det är första advent och jag har precis plockat en mogen tomat från den rangliga plantan i fönstret. Ute blåser Berit (om det nu är hon som kommit på besök också i Skåne) och gör tankarna på att ta ut och skaka mattorna till en avlägsen önskedröm (eller åtminstone en bra ursäkt för att slippa). Jag borde förstås adventspynta - fast ordet pynta är en eufemism för den röjning vårt hem är i behov av. Och jag är förkyld, det är därför jag sitter här i stället och tar det lugnt i stormen.

Om vi har varit aningen fåordiga på bloggen sistone, och det har vi nog, så beror det på att det på ett ungefär ser ut så här i vår lägenhet - håll i er nu (och för era känsliga inredningsmagasinstillvanda ögon skull är det säkrast att vi tar det i svartvitt):

Ja, detta är det utrymme som i vanliga fall går under beteckningen kök.

Efter att ha ägnat veckan åt att försöka minska på den homestylingmässiga socialrealismen i hemmet har jag inte bara fått ömmande handleder (och kanske kan målning av väggar också orsaka förkylningar?) utan också börjat känna mig benägen att omvärdera minimalism som inredningsprincip. Efter att i alla dessa månader ha bott i ett renoveringsprojekt känns den tömda hallen som ett vilorum.

Nu borde jag väl gå och sätta ihop den nyinförskaffade adventsstjärnan. Fast för att hänga upp den måste jag förstås plocka fram borren - och det kan väl inte vara nyttigt när man är sjuk? Dessutom har vi ingen glödlampa som passar. Och Berit därute...

Äsch, jag tror jag tar och sätter mig i hallen och mediterar istället.

Ann

Fågelskådning

Drömmaren Cartarescu

Norrköping utan dimma

I söndags tog mig ett långsamt tåg från Norrköping genom en drömsk dimma och nästan direkt till Malmö stadsbibliotek och Mircea Cartarescu, som talade om fjärilar och drömmar. Här skrev jag om evenemanget.

Ann

Livet, litteraturen, lidelsen

Han som är vingen över denna visknings
blomma
brusande vit men om intet
om blott
tappar mig djupt i sina ord

Han som är större än min åtrå
uppslukande den i mig
viskande den bortom, glidande
och dess tvekan vem vet

Han som vet och är större än min kunskap

Han som lyfter mitt ansikte

Rut Hillarp, ur Båge av väntan, 1950

Om Rut Hillarps dagbok och Birgitta Holms nyutkomna biografi Poet och erotiskt geni skriver jag en essä här.

Ann