Vad gör man med alla de här?

- Dom går väl inte att äta, va?

Det är rätt skönt att inleda det nya året med att städa undan det gamla. Om också frustrerande (för nu handlar det, som vanligt, om böcker och utrymmesbrist). Nyårsdagen ägnades även detta nya decennium traditionsenligt åt att försöka rensa bland och knöka in årets införskaffade böcker i de överfulla bokhyllorna. En in en ut, är den hårdhjärtade regeln som gäller. Sysselsättningen passar ganska bra för ett lite lagom avtrubbande nyårsdagsbakrus - det gör en lite mindre sentimental i utväljandet av vilka böcker som ska ges bort och vilka som får maka sig till den bakre raden i bokhyllan. (Nackdelen är väl att den bristande tankeskärpan, upptäcker man senare när man försöker hitta en viss bok, avspeglas i en något oordnad bokstavsordning.)

Som brukligt räckte energin bara till avdelningen för prosa och framme vid poesihyllan började tröttheten komma fram i form av grinighet. Okej, drygt en halv hyllrad böcker ska in. Och knappt en enda diktsamling jag kan tänka mig att stoppa undan. Den här gången får halva min feministiska boksamling ryka för att ge plats åt lyriken. Och fackböckerna står fortfarande kvar i en hög på golvet.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att jag detta år, alltså numera förra, trots alla försök till restriktioner dragit på mig betydligt fler böcker än jag plöjt och avslutar 2009 med en oläst bokhög som är högre än den lästa. Inget nyårslöfte avlagt, det är nog ändå inte lönt.

Ann