En måttstock på en tänkares relevans kunde vara det motstånd han möter från rättänkande människor. När Darwin idag fyller 200 har väl i vårt land det mesta av luften pyst ut ur den kristna kritiken mot evolutionsläran, även om en och annan röst hörs också här till försvar för den Allsmäktige Skaparen, nu tidstypiskt skrudad som Intelligent Designer.Men motstånd finns på annat håll. Inte minst märks det på den skepsis och ibland ren motvilja som evolutionsbiologiska resonemang möts med av humanister av olika slag, vilka vill värna om kulturens hegemoni över naturen och bekymrar sig över det naturliga urvalets bristande politiska korrekthet. Efter välkänd förebild skapar man ett ism-ord - biologism - för att brännmärka de feltänkande. Argument för och emot en viss hypotes behöver man sedan inte bry sig om; det räcker med att slå beteckningen i skallen på motståndaren.
Nog erkänner man människans biologiska evolution, men intalar sig att detta inte ska få ha några som helst konsekvenser för vår syn på oss själva och vår relation till de andra djuren. En sådan inställning väcker anklang långt utanför kultursidor och akademiska kretsar, för den smickrar vår fåfänga att, skapelse eller inte, sitta kvar på piedestalen som verkets krona.
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar