onsdag 30 juni 2010

Stora Syrakusa, du den krigsomvärvde Ares' domän

Vattnet är främst, och glimmande
som eld i natten
skiner guldet klarast
bland stormannens skatter,
men längtar du, mitt hjärta
att sjunga om tävlingskamper,
spana då inte
i öde rymd efter stjärnor
strålande mer hett än solen
och må ingen lovprisa idrottsspel
mer bländande än Olympias
där den mångstämmiga hymnen föds
som bemäktigar sig skalders sinnen
och brusar, hyllande Zeus, när de kommer
till Hierons lyckliga och gästfria härd,
han som för rättrådighetens
spira på det fårrika Sicilien,
och från de högsta grenarna plockar
förtjänstens mognade frukter,
smyckande sig med musernas
yppersta gåvor, de sånger
vi män ofta lekfullt stämmer upp
vid hans frikostiga bord.
475-6 vistades Pindaros på Sicilien, inbjuden av envåldshärskaren Hieron I från Syrakusa, såväl mecenat för konstnärer och diktare som ägare av segerrika kappkörningshästar. Hierons framgångar på banorna inspirerade Pindaros till flera oden, en av dem det första olympiska odet som utdraget ovan hämtats från.




Hierons bror Gelon lät uppföra ett tempel till Athena, vars mäktiga pelare ännu står att betrakta, inbyggda i domkyrkan.




Också tyrannens svåger Chromios, militär och mäktig man med palats på Ortygia, Syrakusas gamla stan numera, förärades ett par oden av Pindaros. Det första av dem, Nemea 1, blir även en hyllning till staden:

Heliga plats där Alfeios
andades ut, o Ortygia,
skott på det berömda Syrakusa,
Artemis' läger
och Delos' syster, en hymn av ljuva ord
strömmar ut från dig för att bringa
stormfotade hästar sin mäktiga hyllning
och hedra den etnaiske Zeus.
Klyvande det Joniska havet med mitt skepp
hade jag då kommit till Arethusas
källa och min etnaiske värd
Arethusa, en av Artemis nymfer, flydde över hela Grekland undan den förälskade flodguden Alfeios. Hon förvandlades av gudinnan till en källa, som ännu finns kvar på Ortygia.

I vår kom Ingvar Björkesons tolkning av de nemeiska och isthmiska odena. Min recension finns att läsa här.
Ann

2 kommentarer:

  1. Å, vilket fint inlägg. Pindaros i bilder!

    SvaraRadera
  2. Tack Minerva! Man får en speciell känsla av historiens vingslag om man har i bakhuvudet att också Pindaros satt sina fötter på dessa platser.

    SvaraRadera