Ur bergets innandömenutspyr heliga källor en eldsom ingen törs nalkas, och om dagenväller ur lavans floder en glödande rök,men i nattmörkret vräker en purpurrödvältrande flamma klippblockmed dunder ut över havet.
Pindaros (Pythia 1, översättning Ingvar Björkeson)
På tvåtusen meters höjd är vulkanen Etna full av souvenirbutiker och restauranger. En turistfälla bland molnen. Tusen meter högre upp tar en annan värld vid. Svavelrök och steril ödemark. Mycket närmre än så här lär jag inte komma en månpromenad.
Bland lavastenarna tänker jag på Empedokles. Eld, jord, luft och vatten var byggstenarna i hans världsförklaring. Kärlek och hat krafterna som förde dem samman och skilde dem åt. Eller med en modernare terminologi: fysisk förändring uppstår när grundämnen ingår olika föreningar genom attraktion och repulsion.
Enligt en antik skröna dog Empedokles genom att hoppa ner i en av Etnas kratrar. Bara en av hans metallsandaler kom i dagen i nästa eruption.
Glödande lava som blir lavasten som blir bördig jord. Svavelrök och vattenånga som stiger ur kratrar och förtunnas till luft. I Etnas vulkanlandskap framstår den försokratiske filosofens spekulativa världsförklaring nästan som sunt förnuft.
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar