Bestående skönhet

Viviano Codazzi, Ruins in a Landscape

När jag har sett hur tidens grymma hand
förstört begravda tiders rikedom,
hur höga torn raserats efterhand
och evig koppar tärts till fattigdom;
När jag har sett hur hungrig ocean
har rövat mark från strandens kungarike,
sett fastlandet besegra öppet hav,
förlust bli vinst och vinst förlustens like;
när jag har sett hur inget kan bestå,
hur staten själv kan ruttna ner och dö,
ruinen själv har lärt mig att förstå,
att allting som har fötts ska bli till hö.
        Och också du - den tanken dödlig är
        att mista den som hjärtat håller kär.

Inget kan bestå - utom en sonett av Shakespeare, förstås. Jag recenserar Eva Ströms fina sonettolkningar här.

Ann