Hon klädde sig i manskostym och klippte håret i page decennier innan det bobbade hårets genombrott. Hon hängde på Berlins bohemcaféer, sov på parkbänkar och biografer, oftast hemlös, ständigt pank. Hon uppträdde i orientalisk sidendräkt och kallade sig Prins Jussuf. Och så skrev hon helt vidunderliga dikter.Att expressionismens drottning Else Lasker-Schüler (1869-1945) så länge varit så pass okänd i Sverige är ett mysterium. Bara några få dikter har funnits översatta i antologier. Själv har jag gjort försök att läsa de tyska originalen - att jag snart gav upp har ingenting med Lasker-Schülers dikter att göra, enbart med mina taffliga tyskakunskaper.
Nu finns till slut boken jag verkligen längtat efter: "Dikter & porträtt", där Peter Handberg gör fina tolkningar av Lasker-Schülers blodfyllda poesi. Den som kan sin Edith Södergran kommer att känna igen en hel del av de berusande bilderna, de stormande lidelserna, alla stjärnor, hjärtan, rosor - så var Södergran också en av hennes beundrare.
Hans blodAllra helst plockade han min lyckaEn sista ros i majOch kastade den i rännstenen.Hans blod plågar honomAllra helst lockade han min själEn darrande solstråleIn i sina dystra nattliga kval.Allra helst tog han mitt lekfulla hjärtaEn yster fläkt av vårOch hängde upp det i en törnbuske...Hans blod plågar honom.Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar