lördag 17 april 2010

Kroppknytningskonsten

Motion? Varför det? Albert Joseph Moore, "Apples"

Efter en längre tids lathet är det dags att ta sig i kragen, rycka upp sig ur slösoffan och starta ett nytt sunt liv under vårsolen. Och eftersom yoga står på programmet kan jag inte undanhålla er Wislawa Szymborskas reflektion kring denna gymnastikform för upphöjda ormmänniskor, hämtad ur den mycket trivsamma samlingen kåserier "Bredvidläsning":
En skeptiker som utför övning 25 (den så kallade kukutasana) - det vill säga sitter på golvet med benen lätt isär, böjer upp höger ben, tar tag om höger fot och lägger den över vänster ljumske, skjuter in höger hand mellan låret och vaden på det hopvikta benet - han hinner alltid tänka den otillständigt världsliga och lekmannamässiga tanken: vad håller jag på med egentligen? När han sedan med hjälp av vänster hand drar till sig vänster ben, tar tag i foten, lägger den över höger ben, sticker in vänster hand på samma sätt mellan vänster lår och vad, drar upp foten så högt som möjligt mot vänster höft, för samman handflatorna som vilar mot golvet mellan de hopvikta benen, låter tummarna mötas, lutar bröstkorgen framåt, andas in, häver sig upp, får kroppen att lätta från golvet så att den endast vilar på handflatorna och i den ställningen andas normalt en stund, då sitter han fortfarande i klorna på tvivlet huruvuda hans personlighet har något att vinna på denna hopknytning av kroppen. /.../

Just i det ögonblicket beslutar sig skeptikern för att knyta upp sin kukutusana. Vi får hålla tummarna för att han klarar det utan hjälp från räddningstjänsten.

Ann

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar