Den norske författaren tvekade länge inför att skriva om sin dotter, kallad G, och denna tvekan är ett bärande tema i hans fina självbiografiska roman Sjunga. Är det rätt att utlämna henne, hon som inte ens kommer att kunna läsa vad han skrivit? Och hur kan han sätta ord på hennes ordlösa upplevelser, när han inte har en aning om vad som pågår i hennes inre?Här skriver jag om Lars Amund Vaages roman Sjunga.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar