En romersk antoninianus. Lövtunn och liten som en femtioöring. Jag väger den i handflatan och undrar mellan vilka händer den vandrat. Kanske har en legionär förlorat den på tärningsspel. Kanske har vinnaren köpt ett krus med surt vin. Kanske har krögaren diskret lagt den i handen på stadsprefektens hantlangare innan ett tillståndsärende skulle avgöras. Kanske har denne stoppat den i en pengapung och köpt en slav…
Porträttbysten föreställer pojkkejsaren Gordianus III, ett redskap för starkare maktspelare. Möjligen beror det på den spetsiga strålkronan, men ser han inte lite grann ut som Johnny Rotten? Baksidan är så blanksliten att bilden är otydbar. Flera av bokstäverna går i alla fall att läsa, och med visst besvär lyckas jag tyda texten: FORTVNA REDVX.
Fortuna Redux var den lyckliga hemkomstens gudinna. Det gör att myntet kan dateras. 243 e. Kr. lämnar den artonårige Gordianus Rom för krig i Mellanöstern. Perserna har trotsat världssamfundet och måste kuvas. Kriget går emellertid inte som planerat och kejsaren mördas under oklara omständigheter. Någon lycklig hemkomst blir det inte.
En av deltagarna i krigsföretaget är den nyplatonske filosofen Plotinos, som trettioåtta år gammal lämnar studiekammaren i Alexandria för chansen att på ort och ställe få stifta bekantskap med den persiska filosofin. När kejsaren mördas flyr han till Rom. Förmodligen inte särskilt uppfylld av österländsk visdom. Men säkert styrkt i sin uppfattning att den sinnliga världen mest är skit.
Johan
