Skandinaviens äldsta skriftspår – runornas stenchiffer – efter tusen år ännu hjälpligt urskiljbara som det tungomål vi talar. Med förklarande fusklapp i handen låter jag fingret följa tecknens skåror och stavar mig igenom den slingrande texten:
Fathir…lit...hukua…runar…thisi…uftir…osur…bruthur…sin…is...nur…varth...tuthr…i…vikiku
Ja, Osur (Assar?) for alltså norrut och vart döder i viking. Hans bror Fader lät hugga dessa runor efter honom.
Runstenen står tillsammans med sex andra resta stenar i en sädesåker i Västra Strö. Långt från havets bränningar. För evigt vittnande om krigiska expeditioners vågspel och våra förfäders föredömliga språkliga ekonomi.
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar