tisdag 27 mars 2018

Æntligen!

Tvångsförflyttningarnas såriga historia är utgångspunkten för Linnea Axelssons nya bok ”Ædnan”, ett verk som inte liknar någonting annat i svensk samtidslitteratur. Det är en familjekrönika, en politisk historia, en anklagelseakt – på vers, om än en fri sådan. Ett epos, helt enkelt, på inte mindre än 750 sidor.
Här finns min recension av Linnea Axelssons epos ”Ædnan”.

Ann

Poesi på randen av patetiken

I ”Ex-kille” har dikterna kokats ner till sms-korta meningar, lakoniska en- eller tvåradingar som hamrar in tristessen i uppgivna versaler.
Det liknar en kondenserad brevroman, där det går att ana en före detta flickvän som ofrivillig adressat av de tillkämpat hurtiga försäkringarna med sina nonchalant falska klanger: ”JAG GILLAR MIN NYA EGENTID”, ”JAG VILL VARA FRI LITE LÄNGRE TILL”, ”FICK INGET GRATTIS-SMS MEN DET ÄR OKEJ”.

En liten recension av Leonard Franzens "Ex-kille", här.

Ann 

måndag 26 mars 2018

Ett skepp fullt med svagheter

I Andkjær Olsens åttonde diktsamling, den andra som översätts till svenska (den här gången med fast hand av Jonas Rasmussen), har hon stakat ut en bestämd riktning. ”Utgående farkost” lastar skeppet fullt med mänskliga svagheter och skjuter iväg som en självsäker kanonkula mot en rymd där ingen kan höra dig gnälla.
Det charmerande pladdret från de tidiga böckerna är långt borta. Här är det ord och inga visor, skarpa, obevekliga, iskalla ord. Poeten talar nu med en enda röst, en hätsk och offensiv stålklangstämma som skulle kunna härröra från nättrollens tangentbord eller fascistmarschernas plakat.

Jag recenserar Ursula Andkjær Olsens "Utgående farkost", här.

Ann

söndag 25 mars 2018

Metalitterär menuett på skaldekonstens grav


”Till dikten” kan läsas som en ganska sorglös sorgesång över den poesi som hankar sig fram på existensminimum medan publiken pysslar med andra oväsentligheter och muserna är upptagna med att uppdatera sociala medier. Eller, som det summeras i en barock dikttitel: ”Klage-Kling-Dicht öfwer POËSIEN / som i wårt Tidehwarf ändteligen aflidit”. Men är poesin död, så länge leve metapoesin som saltomortaliskt slår knut på sig själv och kurar in sig i ”utkanten / av det postmoderna tillståndet”.
Här recenserar jag Malte Perssons "Till dikten".

Ann

När Nobelpristagare underpresterar

I Sverige har omvandlingen av förlagsbranschen varit igång ett tag. Många av de aktörer vi fortfarande tänker på som småförlag har idag faktiskt större skönlitterär utgivning än flera av de traditionella större förlagen. Det finns flera exempel på ”smala” titlar som sålt överraskande bra på mindre förlag, kanske för att det är där engagemanget finns och möjligheten att nå just de rätta läsarna.
Om en syn där Nobelpristagare inte anses tillräckligt vinstbringande får lov att bestämma vad som publiceras tror jag att förlagen sågar av den gren de sitter på.

Lite om ljudböcker och konflikten på Bonniers, här.

Ann

lördag 24 mars 2018

Människors verk


Medan landet snöar inne läser jag en bok som ger prov på vad ordets makt kan innebära och hur skönlitteraturens inlevelse kan skaka om. Det är en bok borde kunna få det mest bottenfrusna hjärta att börja gråta.
Zofia Nałkowska var en av Polens mest kända författare när hon efter krigsslutet våren 1945 fick uppdraget att ingå i en kommission som skulle utreda nazisternas brott. Det innebar att hon blev ett av de första utomstående vittnena till koncentrationslägrens fasor. Rapporterna omvandlades till berättelser som 1947 publicerades i novellsamlingen ”Medaljonger”, som nu utkommit på svenska för första gången, i översättning av Emi-Simone Zawall (Faethon).

Här skriver jag om "Medaljonger", men också om Amos Oz "Hur man botar en fanatiker".

Ann 

onsdag 21 mars 2018

Litteratur som inte bara tittar på


Litteratur som tar plats i samhällsdebatten är, inför det stundande valet och i en orolig värld, passande nog den starkaste röda tråden på årets upplaga av Littfest, numera landets största litteraturfestival. Det är en bokfest där biljetterna säljer slut innan programmet ens släppts, poesiuppläsningar kan bli fullsatta och publiken strömmar till ett samtal i största salen om urbanitetens tillstånd. Medan solen strålar på snöhögarna utanför domineras programmet av tunga frågor om vårt gemensamma ansvar och behovet av organisering, vare sig det handlar om att bekämpa rasism och förtryck eller om #metoo och patriarkatets sista strid.

Min rapport från årets Littfest hittar man här.

Ann

fredag 2 mars 2018

Poetisk avståndsmätning


Poeten vistas alltsomoftast i det där upplysta ögonblicket, i den försvinnande drömmens skira sken. Men de enstaka raderna fångar också flera andra grundläggande beståndsdelar i Erikssons dikter: de ständiga regnskurarna, de många urbana promenaderna, minnets strålglans. Inte minst återvänder han i ”Skalornas förråd” till barndomens upplevelser, strövar genom glömda rum, frammanar galonställ och grävskopor i sandlådan, parkeringshuset av plåt, fönsterrutans regndroppar sedda genom förstoringsglas.

Här finns min recension av Ulf Erikssons nya diktsamling.

Ann

torsdag 1 mars 2018

Kungen av konspirationer på nytt spår

I andra delen byter berättelsen helt tempo och nu blir det åka av. Här slänger Lehane den psykologiska trovärdighetens barlast överbord och proppar sidorna fulla av blodtörstiga skurkar, svindlerier och pangpang. Trots att det är fråga om litteratur och inte film får man känslan att handlingen tagits över av uppumpade stuntmän.

Dennis Lehane hittar ett nytt sätt att dra läsaren vid näsan. Jag recenserar här.

Ann