I veckan gick jag in i ett antikvariat, ett riktigt antikvariat där luntor är travade på varandra och doften av gamla böcker hänger tung - det var rätt länge sedan sist, även om jag drunknar i räkningar från virtuella bokhandlare. Jag kom naturligtvis ut med en bok, köpt av helt ytliga skäl. En notis i DN berättade häromdagen om hur viktigt omslaget är för försäljningen - därför har den anglosaxiska bokbranschen börjat trycka vissa storsäljare i upplagor med flera olika omslag; tilltalas köparen inte av det ena kanske han gillar det andra. Ibland kan ju en boks utseende faktiskt vara oemotståndligt - men det är kanske inte så ofta fallet just med massupplagorna. Nå, Oscar Levertins Legender och visor i en andraupplaga från 1903 gick bara inte att motstå i sin ljuva slitna jugendförpackning. Det är en bok jag skulle haft framme på mitt coffeetable, ifall jag druckit kaffe och haft ett särskilt bord för ändamålet.
Bergsskymning
Nu falla aftonskuggor djupapå alpens hvita kam,och eterns ljusa himmelskupablir mörk och allvarsam.Re'n solen mist sitt middagsglitteraf öfvermod och hoppoch som ett isadt löje sitterbland snön på fjällets topp.
Mot svala aftonriken ledernu vägen långsamt ner,och ensamhetens tomrum bredersig kring mig mer och mer.Och stämmor tystna, handslag bristaför hvarje stund som far.Snart den kamrat, som blir min sista,står vid mitt örngåttsvar.
Nu falla aftonskuggor djupa,och tungt på bergen stå,och eterns ljusa himmelskupablir mörk och dunkelblå.Det sista fjäll, som ännu glimmar,förbleknar inom kort.Det stundar långa, skumma timmaraf kraft, som rinner bort.
Ann