Litterära maskspel. Fiktioner inom fiktioner. En författare som genom ett slumpartat möte hamnar i en thrillerartad situation som får tillvaron att gunga. Paul Auster, så som vi lärde känna honom i New York-trilogin, känns till stora delar igen också i nya romanen "Osynlig".
Året är 1967. Vietnamkriget och sexrevolutionen rasar för fullt. Adam Walker är en poesiskrivande litteraturstudent med framtiden för sig. Bara han lyckas undkomma den hotande inkallelseordern. Så träffar han på en fest den mefistofeliske statsvetarprofessorn Rudolf Born, en realpolitisk cyniker med ett förflutet i Frankrikes smutsiga kolonialkrig, och sugs in i dennes trollkrets.
Ett olycksdigert triangeldrama utvecklas mellan Adam, Born och professorns undflyende älskarinna Margot. En annan mörk triangel bildas av Adam, hans vackra syster Gwyn, som han inleder ett incestuöst förhållande med, och deras drunknade lillebror Andy, som de sörjer tillsammans. En kväll blottar Born det nakna våld som gömmer sig under hans kultiverade yta och Adam tvingas konfronteras med frågan vem han själv är.
"Osynlig" håller läsaren i sitt grepp från första meningen. Samtidigt är det en roman där berättandet snarare än berättelsen är huvudsaken. I dess metafiktion mottar författaren James Freeman efter närmare fyrtio års tystnad ett bokmanus från sin gamle studiekamrat Adam Walker. Tre kapitel som i första, andra respektive tredje person berättar vad som egentligen hände det livsavgörande året 1967. Freeman bearbetar texten, byter namn och detaljer och gör egna utforskningar för att komplettera bilden.
Resultatet är en lika medryckande som sofistikerad roman om dikt och verklighet, makt och idealism, uppriktighet och dubbelspel. Förtätningen och briljansen i New York-trilogin lyckas Auster inte matcha den här gången heller. Men vem gör å andra sidan det?
(Publicerad i Norrköpings Tidningar)
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar