Dikter från nervfabriken

När jag rörde vid dig
smulades du sönder

till en hög kalla,
mjuka bin. Det

fanns ett hål i taket.
Det fanns inget tak.

Jag såg något som ilade
mellan två stjärnor.

Det fanns inga stjärnor.
Plötsligt såg jag ditt ansikte

projicerat på baksidan av
min hand, men när jag

lyfte den fladdrade
ljuset iväg & jag satt kvar

i mörkret med min hand,
min egen hand, tryckt

mot läpparna.

Ur Christian Hawkeys "Avhandling om ytornas elastiska hud", från "Medborgare i", översatt av Kristian Carlsson. Min recension av boken finns här.

Ann