Råkor, kråkor

Att måla i grått och blått

– Den bästa beskrivningen jag kan ge av boken är att det är ”Madame Bovary”, utan någon Madame och utan någon Bovary. Det är ju inte så att Nora Webster begår äktenskapsbrott eller tjänar en miljon dollar. Allt det där som folk vill ha i fiktion, stora sensationer … Romanen har inga stora sensationer, den har bara en mängd små detaljer.
Det är just de där små vardagliga detaljerna, skarpsynt, omsorgsfullt och ömsint fångade, som gör Colm Toíbíns lågmälda prosa så levande. Han har kallats mästaren av ”less is more” och själv jämför han sitt skrivande med Vermeers målningar: det handlar om att betrakta de oansenliga tingen, ljuset i ett litet rum. Hemmet och familjen står i fokus, perspektivet är tätt inpå.

Jag intervjuar Colm Toíbín, här.

Ann

Oktober i själen

När vi nu trätt in i den mörka årstiden är det lätt att få för sig att ljuset aldrig kommer tillbaka. Välkommen till Gunnar Hardings nya diktsamling ”Från vinter till vinter”, där just denna känsla råder. Med en färgkarta som sträcker sig från snövitt till askgrått låter han de meteorologiska förhållandena prägla stämningen: höstskymning, snålblåst och blötsnö, en ”evig tröstlöshet”.

Här finns min recension av Gunnar Hardings nya diktsamling.

Ann

August 2015

Ovanligt förväntade val. Så kan man beskriva nomineringarna i den skönlitterära klassen, där i stort sett alla titlar har förekommit flitigt i förhandssurret. Juryn har gått på säkra kort snarare än att bjuda på överraskningar och det finns ingenting att anmärka på de böcker som kommit med. Däremot på vad som inte har kommit med.

 Min kommentar till årets augustnomineringar finns här. 

Ann

Siena II

Neroccio di Bartolomeo Landi: Hellespontisk sibylla. Golvmosaik, Sienas katedral, 1483

Nobelpriset - om kulturskribenterna själva fick välja

De årliga spekulationerna inför Nobelpriset flyger över kontinenterna, gräver ner sig i bettingodds, bländas av stjärnglans, räknar på länder, språk och ämnesområden men glömmer ofta bort vad som är Akademiens enda egentliga intresse: litteraturen.

Också jag spekulerar förstås, här.

Ann

Världens svartnade brandhärd

Mankell utvinner tragik och komik ur avfolkningsbygdens gestalter och miljöer, där rostande järnpållar går ihop med ”unkna gammalmanstankar” och en allt djupare tystnad. Samtidigt kan den tveksamme hjälten på typiskt mankellvis få oss att tro en smula på den skröpliga människan.

Läs här min recension av Henning Mankells sista roman, "Svenska gummistövlar".

Johan

Republikansk dygd

Ambrogio Lorenzetti: Det goda styrets följder (detalj),  1337-1340, Palazzo Pubblico, Siena.