Hans Magnus Enzensberger, Det mjuka monstret i Bryssel (Karneval): En europeisk intellektuell på studiebesök i maktens labyrinter.
Karl Ove Knausgård: Min kamp 4 (Norstedts): Kampen fortsätter. Författardrömmar och förbjuden kärlek utlovas.
Andrei Codrescu: Tzara och Lenin spelar schack (2244): Postmodern skildring av ett fiktivt schackparti mellan dadaismens och kommunismens profeter.
Andrea Wulf: Jakten på Venus (Leopard): Om Venuspassagen och 1700-talets excentriska vetenskapssamhälle.
Tariq Ali: Vad var kommunismen? (Celanders): Hur ska kommunismens misslyckanden förstås? Kritisk betraktelse från vänster.
Johan
Trude Marstein, Ingenting att ångra (Kabusa): Stafettromanen Göra gott var en imponerande teknisk prestation där över hundra berättarröster länkades samman. Jag är nyfiken på den norska författarens nya roman, som intar två skilda perspektiv i en otrohetsaffär.
John Donne, Skabrösa elegier och heliga sonetter (ellerströms): Shakespeares sonetter har översatts ett oändligt antal gånger. Nu är det dags att ge sig på hans samtida kollega, i tolkning av Gunnar Harding.
Birgitta Lillpers, Industriminnen (W&W): Titeln låter helt perfekt för en diktsamling av Lillpers. Jag ser fram emot rostgnisslande skönhet. "Därför vinddrivna våra sinnen.//Därför sorgmantel,/oberört mörk högt över/berget" hette det i Nu försvinner vi eller ingår från 2007.
Heinrich von Kleistpaket (Modernista): "Odödlighet, nu är du min till fullo! står det på Heinrich von Kleists gravsten vid Wannstein, där han ligger begravd tillsammans med sin "dödsväninna" Henriette Vogel som han 1811 sköt innan han riktade pistolen mot sig själv. Nu kan man läsa pjäsen som citatet är hämtat från, Prinsen av Homburg, tillsammans med tre andra dramer i översättning av Horace Engdahl. Och samtidigt utkommer Peter Handbergs citatbiografi Kleist - Slutet i nyutgåva.
Helene Schjerfbeck, Och jag målar ändå (redaktör Lena Holger, Atlantis): Brev från en av Nordens främsta konstnärer till kollegan Maria Wiik mellan åren 1907-1928. Jag förväntar mig en praktbok med fängslande tankar om måleri, som jag kommer att vilja kasta mig över när jag väl sett denna utställning.
Ann
Helene Schjerfbeck, Sittande kvinna i vit klänning, 1908 |