måndag 30 november 2015

Haffners socialrealistiska kråksång


Från att ha varit ett brännande inlägg i samhällsdebatten har ”Blodsbröder” förvandlats till ett dokument från en svunnen ond tid. Och ändå är det svårt att läsa om vedermödorna hos dessa pojkar ”utan giltiga papper” utan att ägna en tanke åt situationen i dagens europeiska metropoler.
Läs här min recension av Ernst Haffners roman "Blodsbröder".

Johan

söndag 29 november 2015

Houellebecqs identitetspolitiska inferno


Med ett raffinemang som inte alla hans belackare eller beundrare har blick för leker Houellebecq med våra – nåja, den europeiske mannens – svartaste farhågor och skamligaste förhoppningar. Västerlandets undergång har väl sällan skildrats med så sprittande gott humör.
Läs här min recension av Michel Houellebecqs roman "Underkastelse".

Johan  

söndag 22 november 2015

Gråskala II

"Søndermarken ved vintertid" (1895-96), Vilhelm Hammershøi.

lördag 21 november 2015

Baggböleri och annat

Strax utanför Umeå ligger den skinande vita Baggböle herrgård, numera ett idylliskt utflyktsmål. Att namnet klingar bekant även på riksnivå är däremot en solkig historia: olaglig avverkning av kronoskog gav upphov till begreppet baggböleri, som senare kom att syfta också på hur skogsbolagen lurade av bönderna timmer och mark för struntsummor.
Det står en strid om makten och skogen i Freke Räihäs nya diktsamling med titeln ”Baggböleri”.
Här en kort recension av "Baggböleri". Här kan man läsa en notis om punkter i arabisk poesi, och här om när macho alfahannar bir feminister.

Ann

fredag 13 november 2015

När det säger pling

Telefonen surrar till. Ett sms har anlänt, men inte av den vanliga sorten: "Tid med en fika?" eller "Just nu! 25 % på alla strumpor". Meddelandet inleds: "Mamma Mycket död. Det är ingen överdrift." Jag har beställt en sms-novell av Helsingborgsförfattaren Siddharta Sebastian Larsson med titeln "Detta korta sms (…) rymmer hela mitt liv" och strax tickar meddelandena in, ett par om dagen.
 Litteratur via sms, kan det vara något? Skriver om fenomenet, här.

Ann

torsdag 12 november 2015

SR Lyrikpris

Juryn. Foto: Stina Gullander
Snart är det dags att tillkännage vem som får priset för årets diktsamling 2015, det meddelas på en ceremoni på Radiohuset 18 november. Jag är stolt medlem i juryn!

Så här ser nomineringarna ut:

Carolina Thorells ”Jungfrukällorna” har nomineras för att den låter myten bli en ledsagare i vardagen i en drömsk och på samma gång kristallklar sorgebok. Poeten söker sig till språkets källor för att gestalta vad det innebär att vara människa och initierar ett mångbottnat samtal i dödens skuggor. Av blixtrande fragment skapas en helhetskomposition såväl grafiskt som klangligt: ett storslaget partitur till en brusten sång.

Erik Bergqvists ”Inte är vind” har nomineras för att den vrider och vänder på de stora frågorna i en formsäker och variationsrik dikt som försöker nå under verklighetens yta. Med blick för såväl detaljer som övergripande perspektiv och ett klassiskt bildspråk som på samma gång slipas till fulländning och löses upp betraktar poeten allt det förgängliga och undflyende i tillvaron. Det är dikt som blåser genom tid och rum och manar till uppmärksamhet.

Jila Mossaeds ”Jag föder rådjuret” har nomineras för att den i förtätade bilder återger en mörk personlig erfarenhet som också blir en spegel av världens förtvivlade tillstånd. Med skenbar enkelhet och mystisk skönhet formuleras under vånda en berättelse om det som inte låter sig berättas, om flykt, fara och förlust. Från exilens horisont avger poeten ett vittnesmål som brinner av smärta och knappast kunde vara mer angeläget idag.

Jörgen Linds ”Vita kommun” har nomineras för att den fångar världen i ett strömmande flöde som med skärpa och ömhet rör sig mellan det privata och det gemensamma. Det är dikt i ständig rörelse som försöker nagla fast det pågående medan det ännu pågår och sätter fokus på språkets otillräcklighet och nödvändighet. Ett storskaligt och djupt existentiellt projekt som skriver fram jaget och samhället i ett lågmält växelspel mellan poesi och prosa.

Katarina Frostenssons ”Sånger och formler” har nomineras för att den ställer sig i språkets korsdrag, följer tankens vindlande färd och iakttar världens skiftningar med en enastående känsla för ordens valörer och klanger. Med lekfull lätthet och svalkande allvar låter poeten det kända möta det okända i en utforskning av tillvarons dolda hörn. Här ryms eufori och sorg, sopor och skönhet, skratt och sönderfall i en dikt som vidgar sinnena och får bokstäverna att sjunga.

Om Sveriges Radios Lyrikpris
Sveriges Radios Lyrikpris är landets äldsta lyrikpris och ett av de mest välrenommerade. Första pristagaren var Nelly Sachs 1958 för ett författarskap som idag hör till 1900-talets allra främsta. Prissumman är på 30.000 kronor.

”Om mörker finns det fortfarande en del att säga"

Roman, står det angivet på omslaget. Men en och annan prosapurist kan nog känna sig lurad. Det här är ju poesi, i alla fall en stor del av boken, och mitt i allt har det sprängts in ett drama med åtta scener, prolog och epilog. ”Sapfofragment” är titeln på en avdelning där författaren splittrar raderna och låter de fåtaliga orden spridas ut på sidan: ”varenda dag”, lyder inledningsdikten i dess helhet.

Jag recenserar Josefine Klougarts "Om mörker", här

Ann

onsdag 11 november 2015

Gråskala

Johan Rohde, Sildig Aften ved Havnemolen i Hoorn.

torsdag 5 november 2015

Rena rama fakta

Pjäsen är en av tre som ingår i samlingen ”Fakta”, den första bok Leiva Wenger publicerar efter den hyllade debuten för fjorton år sedan. Var har han hållit hus alla dessa år? Med tanke på det långa uppehållet är det frestande att läsa ”Författarna” som en misstroendeförklaring mot fiktionen, ett skeptiskt avståndstagande till såväl högtravande konstnärsmyter och försök att stuva om verkligheten till en bra story som kulturvärldens förväntningar och de fack en person med ett icke-svenskt namn föses in i.

Jag skriver om Alejandro Leiva Wengers återkomst här

Ann

onsdag 4 november 2015

Konstnärens syster

Vad hade hänt om William Shakespeare haft en lika begåvad syster? Det frågar sig Virginia Woolf i "Ett eget rum" och hennes svar är nedslående: Judith Shakespeare skulle inte ha fått någon utbildning eller möjlighet att utveckla sina talanger, hon skulle ha lovats bort till första bästa ullhandlare och slutligen tagit livet av sig.
Carl-Fredrik Hill hade verkligen en syster, med samma längtan efter konsten som han själv. Också hon drömde om att åka till Paris för att måla, men endast brodern tilläts lämna hemmet i Lund och resa iväg. När Kerstin Norborg nu skrivit en roman om Marie-Louise Hill är just hennes fantasi om ett eget rum central: ett rum med fönster från golv till tak och utsikt över vatten − ett frihetsrum.

Här recenserar jag Kerstin Norborgs roman "Marie-Louise".

Ann

tisdag 3 november 2015

Berättelser så in i norden


Isländske Einar Már Gudmundsson blir som en bild av litteraturens gränslöshet när han kliver in på scenen med en resväska full med böcker och utan manus läser poesi växelvis på isländska och danska. Gudmundsson svarar också ja på frågan om det går att betrakta den nordiska litteraturen som något gemensamt, inte minst för att vi delar en litterär tradition. Han berättar om hur han som ung förälskade sig i de latinamerikanska författarna, men när han sedan vände tillbaka till den nordiska litteraturen upptäckte han att samma saker fanns också här, hos författare som Halldor Laxness, Selma Lagerlöf, Karen Blixen
.
I söndags besökte jag Nordiska litteraturens dag i Helsingör, där Gudmundsson framträdde med bland andra Yahya Hassan. Här skriver jag om evenemanget.
Tidigare i veckan lyssnade jag till Josefine Klougart i Höganäs. Det kan man läsa mer om här.

Ann