När Peter Nadas skriver
börjar han med sista kapitlet och fortsätter sedan med det näst sista och så
vidare, förklarar han på Malmö Stadsbiblioteks internationella författarscen,
och jämför med Sokrates teori om kunskap som återerinring. Tanken är väl att
romanen vid första meningen inte är en oskriven bok. Slutet är närvarande i
början, likaväl som början är inskriven i slutet.
Samtalet med Ulf Peter
Hallberg, som faktiskt är ett samtal snarare än en intervju eller ett
boklanseringsevenemang, förs på tyska, som översätts till svenska. Vissa
författare vill spegla mångfalden i det mänskliga, säger Nadas, men själv intresserar
han sig mer för enheten i mångfalden, det universella. Detta trots att han
föddes i en diktatur och växte upp i en annan som båda var fixerade vid enhet.
Samma universalistiska
strävan kommer till uttryck i viljan till identifikation med de litterära
gestalterna, också de mindre sympatiska. ”Ich bin ein Mensch”, säger Nadas, och
får det att låta som ett humanistiskt credo, ett eko från Trollflöjten, snarare
än som ett konstaterande av ett enkelt biologiskt faktum. Romanen ska vara en
reflexionsyta, fortsätter han, och en sådan framkallar man genom att låta
gestalterna komma till tals snarare än genom att tala själv.
Johan