Recenserar Robert Ståhls ”Verzweigungsaktivitäten” här.Men om jag till en början är rätt skeptisk, till och med en aning irriterad – jag menar: ”hyperneuroakustiska diafragma-kontravibrationer”? – så snärjs jag snart in i den vindlande texten. Det finns en stark intensitet i Ståhls manglande iakttagelser, som någonstans mellan Lotta Lotass och Johan Jönson laddar vardagen med apokalyptiska undertoner och fångar slumpens flipperspel med fysiska kroppar.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar