Med början på en botten som både är en undervattenstillvaro bland koralldjur och havstulpaner och ett psykiskt tillstånd, en ”igloodepression”, utspelar sig dikten i ett gränsland mellan myt och verklighet, mellan fest och kris. I porlande bildkaskader rekonstrueras Ambivalencias forna liv ur minnesförlustens skärvor: ”Veckor som gnistrar,/ blodapelsinjuice i venerna. En liten/ vintergata. Jag är en strimma häger.”
Här finns min recension av Lina Hagelbäcks diktsamling "Ambivalencia".
Ann