Yrken kommer och går. Vem saknar lykttändarna, växeltelefonisterna, kittelflickarna eller sumprunkarna? Sörjer någon att munskänker och skarprättare numera har det tufft på arbetsmarknaden? Det är lätt att tro att även kritikerna tillhör en yrkeskategori som inom en inte så avlägsen framtid kommer att förpassas till historien. Sedan millennieskiftet har kritikens död utropats gång på gång. Var det inte bloggarna som skulle stå för nådastöten så var det skribenternas egofixering eller läsarnas förlorade koncentrationsförmåga. Ryktet om kritikens snara frånfälle är förstås överdrivet, men att hälsan inte är på topp kan man väl i alla fall skriva under på. Sneglar vi mot våra skandinaviska grannar verkar situationen vara precis så alarmerande som olyckskorparna varnat för. När Information i höstas räknade antalet recensioner i de största danska dagstidningarna visade resultatet att mer än en tredjedel hade försvunnit på tio år. I Norge är siffrorna ännu dystrare. Här har mer än hälften av recensionerna skurits bort, enligt tidningen Klassekampens statistik.
Tidigare i sommar skrev jag en essä om kritikens framtid, den hittar man här.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar