Den ende som ännu står på benen när artilleriröken skingras är en lemlästad stackare som spyr rakt ner i högen med döda kroppar. Det var för det här du föddes, lyder titeln. En fladdermus med människoansikte suger näring från bröstet på en död man. Den lakoniska undertexten: Las resultas, konsekvenserna.
I Francisco Goyas illusionslösa bildreportage från kriget, Los Desastres de la Guerra, bär soldaterna sabel och cylinderhatt, men det går knappast att se etsningarna – som nu visas på Malmö konsthall – utan att tänka på samtiden. Torterade människor och skändade lik. Snapshotsen från Abu Ghraib och den senaste videosekvensen med urinerande marinkårssoldater lägger sitt raster över bilderna.
Fransmännen kom till Spanien med en överlägsen invasionsarmé och förmenta universella värden. På en etsning står en självmedveten man i trekantig hatt och hög krage intill en inhemsk tiggare, och bildtexten undrar om de tillhör samma släkte. Folkresningen som följde, och som Goya betraktade utan att se mycket annat än skändligheter, var det första där en ockupationsmakt stod inför gerillakrigföringens prövningar. Efter blodbadet kom hungersnöden, och civilbefolkningen fick lida dubbelt.
Goyas skildring börjar i det realistiska men går alltmer i absurdistisk riktning. På verklighetens skräcksyner med kvinnor som våldtas och nakna stympade kroppar upphängda i träd följer en kavalkad av mardrömsbilder. Svåröverträffad i svartsyn är etsningen av den döde mannen, till hälften redan förvandlad till skelett, som omgiven av ett mörker mättat med onda ansikten mödosamt sträcker sig upp ur graven för att skriva ett sista ord. Nada, skriver han på pappret. Ingenting.
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar