Leonard Cohen på Sofiero 2008 |
Det är inte alla som håller med om att han fötts med en gyllene röst, som det heter i en berömd låttext – också han själv har många gånger tvivlat. För att vara en sångare som långt över pensionsåldern drar fulla arenor har hans karriär varit osedvanligt brokig. Som poet gick den unge Leonard Cohen från klarhet till klarhet. Redan i tjugoårsåldern överöstes han med kritikerrosor, priser och stipendier för sina diktsamlingar och räknades snart som en av Kanadas intressantaste författare, även om hans ryktbarhet inte nådde utanför landets gränser. När han efter ett par romaner sadlade om till musiken, 32 år gammal och utan att kunna hålla tonen, var det många som höjde ögonbrynen.
I sin biografi över Leonard Cohen följer Anthony Reynolds detaljerat sångpoetens kringflackande liv, från uppväxten i en judisk medelklassfamilj i Montreal till turnéerna på ålderns höst, efter att artisten klivit ner från klostret på berget och upptäckt att han skinnats av sin manager. Musiken står i fokus: Reynolds porträtterar kvinnorna bakom sångerna och skildrar ingående varje inspelning, med det katastrofala samarbetet med Phil Spector som en tragikomisk höjdpunkt. Med generöst intervjumaterial och redogörelser för alla turer kring cyniska skivbolag ger biografin en fascinerande inblick i musikbranschen; söker man mer litterära insikter om Cohens texter fungerar den sämre. Överhuvudtaget ger boken ett slarvigt och stundtals ganska ytligt intryck, med upprepningar och trådar som inte följs upp.
Apropå förhållandet mellan kreativitet och professionalitet – han föredrar givetvis själv det förra – har Cohen konstaterat: ”Jag har en känsla av att om man befriar sig själv, så kan det börja skimra runt vad man än rör vid.” Lite av det cohenska skimret lyser upp också Reynolds skildring och får en annars rätt medioker och hafsig biografi att bli till sidvändarläsning.
Leonard Cohen – en biografi
Översättning Ewa Edén- Modén
Reverb
Publicerad i Norrköpings Tidningar)
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar