Skyttegravarnas poesi

Koshk

Det sår jag har lagt om
blodar ner mitt hår med händerna
Vad ensam skymningen kan vara
vid öknens ände
Jag slänger ut matburken bland konserverna
slänger ut sönderslitna skärp
och en vattenflaska av jord

Hur lång är den väg som leder hem?
Vilket håll jag än går
ligger eldens läten och skottsalvornas ekon i luften
Jag har begravt Abedi, Momeni och Iranpoor
nu har jag suttit och bett
på denna kulle har jag sörjt
Jag hade inga lakan att vira om er
stanna nu kvar i dessa filtar,
än en gång för jag undan jord
Vad kalla era händer är
ropa inte så högt
vi sover här
hälsa från oss till alla vänner
skicka ett telegram till mamma krama om pappa
Vinden blöder i mellangärdet

Ur Sohrab Rahimis Krigsbibliotekarien. Här skriver jag om boken.

Ann