Trots allt mitt inre sönderfall,Ur Kontinuum av Nina Cassian (översättning Dan Shafran, Tranan).
kan jag ännu känna igen en fulländad dag:
hav utan skugga,
himmel utan krusningar,
luft svävande över mig som en välgångsönskan.
Hur undkom denna dag
angriparens påbud?
Jag har inte rätt till det,
man tillåter inte att jag har det bra.
Berusade, som av en antydd frihet,
törnar vi emot varandra,
och vi skrattar hest
på ett vidskepligt sätt
medvetna om att allt detta är förbjudet.
Kanske är det bara en fälla
denna fulländning
denna rena luft,
detta vatten obefläckat av fruktan?
Låt oss njuta av allt så länge vi kan:
skynda, skynda, skynda.
Här skriver jag om Nina Cassian och Tranans storsatsning på rumänsk poesi, antologin med 27 rumänska samtidspoeter Om jag inte får tala med någon nu.
Hur påverkades du av Nina Cassians verser? Drabbade de dig på något sätt? Kanske rent fysiskt? Eller var dikten inte annat än ord på en dataskärm? Vad som händer i oss när vi läser en dikt, hur dikten väcks till liv, sådant resonerar Magnus William-Olsson kring i sin nya essäbok Läsningen föregår skriften. Här kan man läsa mer om den.
Och så lite mer poesi: jag recenserar Boel Schenlærs diktsamling Nomad i exil här.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar