söndag 25 oktober 2015

Att måla i grått och blått

– Den bästa beskrivningen jag kan ge av boken är att det är ”Madame Bovary”, utan någon Madame och utan någon Bovary. Det är ju inte så att Nora Webster begår äktenskapsbrott eller tjänar en miljon dollar. Allt det där som folk vill ha i fiktion, stora sensationer … Romanen har inga stora sensationer, den har bara en mängd små detaljer.
Det är just de där små vardagliga detaljerna, skarpsynt, omsorgsfullt och ömsint fångade, som gör Colm Toíbíns lågmälda prosa så levande. Han har kallats mästaren av ”less is more” och själv jämför han sitt skrivande med Vermeers målningar: det handlar om att betrakta de oansenliga tingen, ljuset i ett litet rum. Hemmet och familjen står i fokus, perspektivet är tätt inpå.

Jag intervjuar Colm Toíbín, här.

Ann

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar