I andra delen byter berättelsen helt tempo och nu blir det åka av. Här slänger Lehane den psykologiska trovärdighetens barlast överbord och proppar sidorna fulla av blodtörstiga skurkar, svindlerier och pangpang. Trots att det är fråga om litteratur och inte film får man känslan att handlingen tagits över av uppumpade stuntmän.
Dennis Lehane hittar ett nytt sätt att dra läsaren vid näsan. Jag recenserar här.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar