”Måste skriva om lite allt möjligt/eller allt om det lilla”, intalar han sig och gör både och: noterar vardagen på den bohuslänska ön men blickar också ut över världen, håller de antika klassikerna i ena handen och sina kommunistiska husgudar i andra, samspråkar med historiens filosofer likaväl som med själsfränderna på parkbänken. Det är en poet som läst sin Gunnar Ekelöf, umgåtts med Göran Sonnevi och med beatpoesin i blodomloppet upphäver gränserna mellan högt och lågt.
Jag recenserar nyöversättningen av Pentti Saarikoskis Tiarnia, här.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar