Var ska en författare gräva om inte i "själarnas förunderliga schakt"? Formuleringen är hämtad från Rainer Maria Rilkes tolkning av Orfeus och Eurydike, där den döda uppfylls så av sin nya tillvaro att hon inte har någon längtan efter eller ens tanke på det hon lämnat bakom sig.
Det är inte helt vanligt att en roman inleds med ett flera sidor långt diktcitat, men i Isidor och Paula låter Ola Nilsson Rilkes poetiska vandring till dödsriket sätta stämningen för berättelsen och kasta ett symboliskt ljus över skildringen av hur en klyfta växer fram mellan två personer som en gång varit oskiljaktiga.
Här recenserar jag Ola Nilssons nya roman.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar