Den nyss frisläppte krigsfången Vic Curran står framför en gammal kinesisk kvinna som säljer trådrullar på gatan i Singa-pore. Åsynen av rullarna som står staplade på varandra i en pyramid gör honom rasande och det har att göra med den stump smutsig bomullstråd han själv förvarar i fickan. År efter år under den japanska fångenskapen har han gått och fingrat på den stumpen, tänkt att den någon dag kan komma till nytta, alltmedan han kämpat för att klara sig igenom slavarbetet, svälten, sjukdomarna, de godtyckliga bestraffningarna. Det är helt enkelt den tråd som hållit honom vid liv.
En episk berättelse om hemkomst – inte så konstigt att jag ibland tycker mig höra homeriska hexametrar ljuda i bakgrunden när jag läser David Maloufs roman "Stora världen", särskilt som den australiensiske författaren i en senare roman, "Lösen", väckt det trojanska krigets hjältar till liv i en omskrivning av Illiadens 24:e sång.
Vi läste samma bok och tyckte möjligtvis lite olika. Så här skrev Ann. Så här Johan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar